igår hade en av tjejerna på det andra hotellet födelsedag, så efter jobbet skyndade jag mig hem för att åka dit :-D och bara resan var ett äventyr i sig. Tog bussen, och det enda jag visste var att jag skulle åka ca 50 minuter, se ett tivoli, en rondell, ett vattenland, sen plinga och kliva av. Men det var becksvart ute så jag såg ju inte ett skit. Och sen hade Johan lurat mig så det kom aldrig något vattenland, vilket gjorde att jag åkte för långt, klev av och var alldeles borttappad. Dock hittade han mig tillslut och jag förlät honom :-P

Efter vi mött upp de andra tog vi taxi till en Grekisk restaurang, jättegod mat och (jag kunde väl aldrig tro jag skulle samla så mycket vuxenpoäng att jag skulle skriva detta, men..) jättegott vin! Efter ett par trevliga timmar där tackade två i sällskapet för sig, men jag, Johan, Terese och födelsedagsbarnet Sandra drog vidare. Hade blivit tipsade om ett uteställe, men hamnade på att antal ställen innan vi nådde dit. Och helsike vilken sjuk kväll, men helsike så rolig!! På det första stället blev det nog ett litet missförstånd någonstans, de bjuder ju på hur mycket som helst, men vi beställde vad vi skulle dricka och på bordet står strax fyra rosa drinkar, tre mojito, två öl, sex shots och en stor flaska champagne! så det var bara för att plocka fram min svamp-egenskap, hahaha (sorry mamma :-P)





därefter hamnade vi på tre ställen till, fick så många drinkar att jag tappade räkningen men betalade inte för en enda. Inte de andra heller. Vi är nämligen nån slags VIP överallt här. På näst sista stället vi var kom ägaren och gav oss en massa lappar som var typ "fribiljetter" på drinkar, så det var bara att beställa och ge dem papperslapparna. Jag fattade ingenting, men skapligt nöjd för det, haha





Vid halv sex imorse hade vi tagit oss till lägenheterna och lade oss för att sova. Då hade jag varit vaken i ett dygn, men inte det minsta trött, ville bara de andra skulle sova nån timme så jag kunde väcka dem sen och få kaffe, ;-P

Dagen har jag spenderat med Sandra och Johan i san Fernando, Playa del Inglés, där de bor. Där är mer en storstad, massa shopping, uteställen, restauranger och liv. Här jag bor är typ ute i ingenstans, det roligaste vi har är en supermarket som stänger kl 21, hahaha. Men däremot bor jag precis vid stranden, har enormt vacker miljö omkring mig och vill vi göra saker närmare är det ju bara att traska bort till puerto rico :)
Men idag letade vi upp stranden i Inglés. Och helsike vad långt bort den var. För när vi väl såg havet och trodde vi var framme  såg vi att innan man kom dit var man tvungen att vandra genom kilometrar av stora sandhögar, typ en öken. Fast världens vackraste. Det var helt otroligt vackert!





Tog ett dopp i havet, sen upp på en restaurang och åt lunch. Och efter maten bjöd de på Sangria :-P sedan promenerade vi tillbaka innan jag tog bussen hem. På bussen slog tröttheten till. Då kändes det som hela världen snurrade och busschaufförerna här kör ju som galningar! Vägarna är toksmala, svänger hela tiden och på ena sidan är en bergsvägg, på andra ett stup. Helt galet.

Nu är jag hemma igen, duschat och ätit gröt :) orkar inte vänta på middagen, tror jag är somnat stående tills dess :-P Imorgon kommer en från Decleór agenturen och ska lära oss om deras produkter och säljteknik. Enda kruxet är att denna dam endast är spansktalande. Spännande.. :-|

Vet ni vad, jag saknar er där hemma, det gör jag, men jag tänkte idag när jag satt själv på bussen att jag känner mig hemma här. Redan. Gått otroligt fort, men eftersom jag har en vardag, ett arbete, vänner på olika ställen, så känns denna vecka som jag varit här som hur länge som helst. Och jag stormtrivs. Jag vill inte åka hem. Jag vill stanna kvar, och att istället få ta hit några av er. Jag tror jag gjort mitt i Linköping. I alla fall för ett tag. Kanske är det där jag kommer bo, för alltid kommer där finnas mig ett hem, men jag tror inte jag kommer nöja mig med det. Vissa mättar kanske sitt äventyrsbehov av en sådan här upplevelse, men jag känner snarare tvärtom. Ju mer jag får uppleva desto mer inser jag det finns att se och göra. Precis som att ju mer jag lär mig, desto mer inser jag att jag inte kan. Jag vet att jag just kommit hit, att det kanske är lite av en blind förälskelse, att mycket kan förändras, för sju månader är lång tid. Men som det känns nu vill jag ta emot allt livet har att erbjuda, uppleva allt underbart som finns att uppleva. Se alla de sakerna jag vill se. Bara för min egen skull.