..ett oväntat mail. Ett erbjudande. Om tjänsten. Den jag drömde om att få ha. Den jag kunde gjort vad som helst för att få. Tjänsten som fitness host på Spa Riviera på Playa Del Cura, Grand Canaria öven sommaren. Att få jobba kvar på stället som var mitt hem och som jag älskade som allra mest. Som det gjorde så förbannat ont att tvingas lämna.

Nu är jag välkommen tillbaka.

Mailet var skickat i fredags, men dum som jag är såg jag det först igår. Så senaste dygnet har huvudet brottats med en del tankar fram och tillbaka. Nu är jag hemma, jag tog farväl, jag accepterade att det var en upplevelse som var tidsbegränsad. Jag har flyttat in i min lägenhet, börjat jobba igen, bytt gym till ett jag stortrivs på. Helt enkelt byggt upp en vardag.

Senast idag ville de ha svar. Så, jag tackade nej.

Kanske var det dumt, men det känns rätt. När jag satt här för ett år sen önskade jag att få komma ur min trista vardagsbubbla. Det fick jag. När min tid på GC var slut önskade jag mig något nytt. Det har jag också fått. Det syns kanske inte, men det är annorlunda nu. Alltihop. Och jag är inte hemma för att stanna, jag är bara här för att landa lite. Livet i en resväska har gett mig blodad tand nu. Det finns för mycket att se, för mycket att uppleva, för att fastna i gamla skor. Faktum är att jag redan är på väg.