..skrattar jag, och det är ren ärlig glädje som fyller hela mig. Andra sekunden sprutar tårarna och jag känner sån sorg att jag tror jag ska gå sönder. Jag älskar tillvaron här och försöker påminna mig om och om igen att bara njuta, ta vara på de sista dygnen, men så kommer tankar ibland att jag snart lämnar allt detta.

Varje ögonblick försöker jag spara nu, behålla, minnas, bevara. Körde triceps och vader på gymmet igår och det blev ett bra pass. Men jag ville aldrig sluta och gå därifrån, för allt jag såg omkring mig bara älskar jag. Och min mp3 låg i skåpet, för jag ville vara närvarande, höra alla röster, musiken, vrålen, språket jag inte förstår och skratten som talar för sig själva. Jag älskar det och jag kan inte säga hejdå till dem som finns där.

Idag började jag morgonen med 3,5km snabb löpning på löpbandet, därefter 60min yoga. Svetten rann som aldrig förr, men så mjuk kroppen var :) Sedan har jag varit på stranden, och tro det eller ej, men jag har badat! :-D En lång stund faktiskt, och helsike så skönt det var! Vet inte var impulsen kom ifrån, men det var underbart, så uppfriskande! Sen gick jag längst stranden, fram och tillbaka, och bara studerade människor, tog in omgivningen.

Ska snart iväg till gymmet, biceps idag. Och jag ska göra mitt bästa bicepspass nånsin. Och tyvärr mitt sista bicepspass på mitt älskade gym..

Jag vet att det kommer att bli bra när jag väl är hemma, när jag får se och krama om alla er jag saknar. Men just nu är jag ledsen, och det måste jag ju få vara...