,..till min, ska vi kalla det frustration, igår var mer än en. Så när jag stod och skulle torrmixa havregryn till mina shakes och får kalaset över hela köket så liksom blev det bara lilla droppen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag gjorde inget av det, utan gick och la mig. Och somnade. Jag var alldeles jättetrött.

.

Sen hade jag en trevlig em och kväll, ända tills jag skulle hem och har blivit av med nåt av det käraste jag äger. Min cykel. Stulen. Borta. Då ville jag faktiskt gråta. Eller gå och lägga mig. Inte skratta, ändå var det vad jag gjorde, inget annat hade ju ändå hjälpt.

.

Nu har jag ingen cykel och är officiellt handikappad. Jag cyklar ju överallt. Så imorgon måste jag åka och köpa en ny, för den där lönen jag kunde fått göra något annat av. *suck*

.

Imorse var jag fortfarande trött. Jag vaknade inte förrän klockan väckte mig, och knappt ville jag vakna ens då. Dock var jag tvungen, eftersom jag hade en tid att passa. Ett pass baksida ben och mage på gymmet ;) Mitt sällskap kom dock inte, så jag fick köra ensam, men passet gick bra. Sedan till andra gymmet för att träna B. Hennes pass gick också bra. Hon påstod sig med vara trött idag, men hon bara lurades. Stark är hon, så mycket starkare än hon tror :)

.

Väl hemma igen var jag helt slut, mitt enda alternativ var sängen. Och jag somnade. Och somnade igen. Sånt händer inte. Inte mig, men jo. Jag sov så länge att jag missade mitt mellanmål och vore det inte för att jag nu måste äta och sen ta mig till jobbet så hade jag legat kvar och med största sannolikhet sovit ännu mer.

.

Jag har vilodag imorgon, och jag trodde aldrig jag skulle säga detta, än mindre skriva det offentligt, men, det ska bli skönt med vilodag.