,..då far jag. Igen. Jag och ryggsäcken. Som på något vänster lyckats bli tung nu. Jag vet inte vad jag lagt ner.

Igår bröt jag ihop en stund. Ville inte gå ut på krogen, ville inte resa, ville ingenting. Men så kom min vän och räddade mig, jag tog mig samman och kvällen blev en riktigt toppenkväll. Jag dansade utan stopp och jag hade grymt roligt. Och dagen idag har varit helt otroligt bra. Huvudet har inte funnits med riktigt, men inom mig mår jag så fruktansvärt bra. Jag är lycklig ända in i själen.

Dock har jag inte ägnat min resa knappt en tanke. Kom hem för bara en stund sedan och började sätta igång med packningen och allt jag har att styra med. Men jag kan inte tänka riktigt, jag har ingen aning om varken vad jag vill ha med mig eller kan tänkas behöva. Det får ordna sig, sen, på plats. Jag behöver egentligen ingenting. Jag har allt jag kan önska mig.

Jag tror inte jag förstått riktigt var jag ska, eller ens att jag ska. Trots att jag vet att jag komemr att kliva av flyget och stå ensam som en vilsen kyckling i ett främmande land kan jag inte vara orolig. Jag är bara lugn. Det kommer kanske. Eller inte. Kan det vara så att jag blivit van?

Det kommer i alla fall bli kanonbra, det vet jag. Men, att komma hem kommer också bli bra. Hur bra som helst. Precis så som det ska va.

Hinner jag inte skriva nåt imorgon så säger jag hejdå nu, och hoppas att ni får det bra här hemma. Jag hör av mig när jag är på plats så vet ni att jag lever, och så ses vi om några veckor igen :) Puss o hej!