,..så kunde jag inte sova inatt. Jag kände mig (herregud, jag trodde aldrig jag skulle säga detta) nästan ensam. Inte ensam som i ledset ensam, utan faktiskt var det bara rentav ensamt att inte ha någon liggandes bredvid, eller åtminstone i samma rum. Och då ska det läggas till, för dem som inte känner mig, att detta kommer från en person som under hur många år som helst flytt hav och land för att sova tillsammans med någon, eftersom mitt sinne helt enkelt bestämt sig för att det inte går. Det går visst. Så länge personen inte snarkar, och såvida jag är tillräckligt trött, så går det hur bra som helst. Jag tror inte jag beskriva riktigt, hur bra det känns att inse.

Kanske nästan lika bra, som det kändes att inse, att jag inte bara har ett hem här, (som jag betalat för åtminstone fram till fredag, men är fundersam på om snubben kommer minnas det, eftersom hans pupiller är stora som tefat varje gång jag ser honom och han varken visste vilken dag det var eller gav mig nåt slags kvitto när jag betalade,..) Well, han är snäll. Jag har fått två täcken och tre handdukar ;-P Men ja, inte bara har jag ett hem, jag har dessutom ett gymkort, (betalade för en vecka) och en scooter! En egen scooter! (ja, i en vecka den med då,..)

Så ja, jag har liksom allt jag behöver. Nästan. Jag behöver ett mail i min inkorg som bekräftar det jag bett om och alltså säger "Visst Lisah, vi skjuter upp din hemresa, du kan stanna längre".

Kooooom dååå!! :-D