Nu är jag,..


,..sådär fruktansvärt morgonpigg igen och klev upp alldeles för tidigt. Förmodligen för att jag insett att jag snart drar. Men det är helt okej, ligga i sängen kan jag göra vid nåt annat tillfälle. Eller i graven. Jag ska nog be att få begravas med min säng. En 120cm grav borde väl vara möjlig om man betalar? :-/

Jag förstår inte riktigt sättet att resonera, om jag är glad och lycklig, att jag då skulle "tona ner det" eftersom alla kanske inte är det. Nehej? Var glad för min skull eller skit i det? En trasig själ blir väl inte mer hel av att omgivas av likasinnade?



Jag såg en person igår, som jag till utseendet kände igen. Men vem är han? Jag känner honom inte. Ändå gav han mig den där känslan, som jag verkligen inte tycker om. En obehagskänsla. Jag tror han hann att se mig, men jag är inte säker. Jag cyklade förbi honom snabbt, men jag såg honom i ögonen. Förmodligen kände han inte igen mig, vi har ju trots allt inte setts på ett tag. Månader. Och det har ju hänt förut.

Men så är livets gång, människor kommer och går. Relationer dör ut och nya föds.

Det viktigaste för mig är inte att alla beslut nödvändigtvis blir rätt, men att dem är mina egna.


Jag tror att idag blir en bra dag. Såklart den blir. Det känner jag. Jag önskar den blir det för er allihop. Det finns alltid något att glädjas åt, vi behöver bara välja att uppmärksamma det. Välja att finna det tillräckligt.

Din dag blir precis så bra som du gör den





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0