,..kommer en lust att skriva på denna egentligen meningslösa blogg mycket och ofta. Sedan försvinner den. Antingen för att jag inte har något att dela med mig av, eller för att jag inte vill dela med mig.

 

Min tanke är ju att, när jag blir stor, ska jag bli större. Men när fasen blir jag stor då? Jag växer litegrann, sen händer något och jag bara tappar det igen. Var fan är ordningen? Hur står det till? Huvudet upp och fötterna ner? Jag undrar det ja,..

 

Hur som helst, jag har bestämt mig för att ta semester. Jag har ju faktiskt varit hemma i snart 3 månader och jobbat lika länge, så det är hög tid för semester. Kanske inte i en vanlig dödlig människas perspektiv, men jag är inte en sådan. Jag är säkert snarare en döende. Jag har ett för kort liv för att vänta, i alla fall tror jag det, och det är för långt till våren. Jag får ont i kroppen av att frysa. Dessutom tycker jag tanken på att kliva av ett flyg i ett främmande land utan en enda aning om var jag ska ta vägen är otroligt skrämmande, men precis lika och ännu mer, lockande. Så jag är tvungen.

 

,..att det går som det går. Med stackars människors planerade viktförändringar.

Igår var jag inne på iFORMs hemsida, för att använda deras funktion kostdagboken till att räkna ut lite sammansättningar av måltider jag funderade över. Och i min skumläsning fann jag ytterst kloka (läs idiotiska) informerande meningar till den underviktige av Martin Kreutzer som skrev att

"Kronisk aktivitet ökar förbränningen och försvårar en viktuppgång. Lösningen på problemet är att ta det lugnt. Ta dig tid att sitta i soffan och läsa en bok eller titta på tv. Om du dessutom DRICKER LÄSK OCH ÄTER CHIPS är sannolikheten att du får lite hull på revbenen ännu större."

Jag försökte se en ironi i det hela, men jag kan inte finna den. Han fortsatte dessutom med tipset att

"Undvik löpband och cyklar, de är för dem som vill gå ned i vikt eller som ska förbättra sin kondition. Aerobics och spinning bör du också undvika. Energiförbrukningen är för hög."

Så, sitta still och trycka i sig tomma kalorier, det är alltså lösningen för oss som vill växa 2012. Tack Martin
Kreutzer.


Idag ville jag finna hur mycket ett visst antal sötmandlar kunde tänkas väga, eftersom jag inte har några hemma för att undersöka saken själv, och jag hittade en lika genialisk information idag.

"Hur många kalorier finns det i en sötmandel?

En sötmandel väger ungefär 5 gram och eftersom 100 gram ger 595 kalorier så ger en mandel ungefär 30 kalorier. Trevlig kväll!"

 

Denna information kommer från 118100, som säger sig ha svar på allt.

En matematik som till och med jag klarar av menar då alltså att i en normalstor påse sötmandel på 200g skulle det inte finnas fler än ca 40st nötter. *suck*

 

 

 

,..att du sa, sa du? Förlåt, igen?

,..idéer som är bra. Ibland är dem ännu bättre. Och ibland, som idag, är dem ju alldeles fenomenala. Sen finns det dagar då jag inte tänker en millimeter än vad min om än breda men korta näsa räcker, men de historierna hör inte hit, just nu.

När jag sedan delar dem med en person som är skeptisk, då inser jag bara ännu mer hur mycket jag vill göra verklighet av min idé. Och när jag sedan möts av en till och en till negativt inställd person, då bara måste jag. Så nu måste jag undersöka mina möjligheter. Som ju är obegränsade. För allt är möjligt. Precis allt.

,..så nöjd, och så tillfreds. Och det var jag också. Det är jag fortfarande. Med mycket. Med att bo i slottet, med gymmet, med jobbet, egentligen med det mesta. Men imorse när jag fick stå utanför jobbet i 25 minuter för att jag inte hade någon nyckel och nattpersonalen var på larm, så hann jag tänka en del och jag hann inse att jag inte någonstans är en vintermänniska. Jag frös. Och det var inget skönt. Så nu vill jag ha värme, men eftersom det lär dröja innan värmen kommer hit, så måste jag helt enkelt ta mig till den.

Men sommar i 7 månader,..? På en och samma plats? Där? Jag är inte säker på att det vore rätt. Visst ser det fint ut, men är det verkligen kul? Och då blir det ju precis som förra året. Jag kommer hem i nov, litegrann tillbaka på ruta ett. Eller? Jag är minst sagt splittrad.

,..på P1 och jag tittar inte på Aktuellt, men för övrigt är jag ju i princip som dem. Och skulle jag glömma bort det, så har jag en vänlig vän som gärna påminner mig med ett sms..

"Lisah, du skulle passa perfekt på den här kryssningen"

Spännande, hinner jag tänka och undrar vad det kan vara för en rolig kryssning, innan jag läser fortsättningen

"..det är bara pensionärer här!"

Och inte ens kan jag säga emot.
Jag var hos en tant häromkvällen som då var på väg i säng och yttrade sig med orden
"nu måste jag lägga mig, för imorgon ska jag kliva upp klockan fem"
"Jaha, vad ska du göra imorgon?", frågar jag
"Klockan fem ska jag äta frukost!"

Såklart. Vad dum jag är.

Och när jag tränat klart ikväll undrade min vän vad jag skulle göra resten av kvällen, och jag tänkte efter,..

Jag åker hem, äter kvällsmat, duschar, gör morgondagens frukost och matlådor, pysslar en stund, skriver ett sånt här egentligen helt meningslöst blogginlägg, äter igen, och sen, ja sen går jag och lägger mig. Det är min fredagskväll. Imorgon jobbar jag precis lika länge som idag, åker till gymmen direkt efter jobbet, kommer hem ungefär samma tid, och eftersom jag även jobbar söndag så kommer min kväll imorgon innehålla samma procedur som ikväll. Det är min lördag. En tråkig helg? För en annan kanske. Jag har valt det helt själv och jag är nöjd.

Däremot är jag inte nöjd med mitt pass ikväll. Jag kan inte sätta ord på någonting som egentligen gick dåligt, vikterna flyttade sig dit dem skulle, men jag är bara inte nöjd. Jag slogs med tankar. Tankar jag kunde stängt av, men som jag ville tänka, eftersom jag försökte bli klok. Jag lyckades inget bra. Ibland när jag är kluven vill jag dela med mig, antingen för att få höra mig själv sätta ord på känslorna och därmed förstå dem, annars för att helt enkelt få råd. Just nu vill jag inget av det och jag vet ens inte varför. Jag är kanske rädd att ta ett beslut som inte helt är mitt eget. Men när jag inte vet vad jag vill ens när jag tänker efter, hur ska jag då kunna ta ett beslut alls?

Jag ser säkert ut som en också, en pensionär. Jag tycker mig ana lite nya rynkor och säkert har jag gråa hår också, om jag bara letar litegrann.

,..känns alltför stort för dig att hantera, kanske det är för att det är meningen
att du ska dela bördan med någon annan

,..jag skulle få komma hem igår. När jag gick med på att byta till kvällspass var mitt krav att sluta 21, absolut inte 21.30. Men gissa vem som blev kvar både till 21.30 och längre ändå,..? >:-/ Blev lite halvkris på alltihop och som om det inte var nog med allt som var försenat så blev jag haffad av polisen som tyckte jag varken kunde trafikregler eller hade en godkänd cykel. Normalt sätt hade jag försökt charma mig ur situationen, men igårkväll var jag bara så slut att jag inte orkade. Jag gav dem min I really dont give a ****-blick och sa att jag faktiskt inte hade tid. Och sina böter, dem kan de äta upp, för jag tänker inte betala dem.


Jag vet inte riktigt varför det blev som det blev igår. Dagen startade hur bra som helst. Jag vaknade och var riktigt taggad på mitt benpass. Väl på gymmet välsignades jag med en nästintill perfekt fokuserad energi och inspiration och passet gick kanon. Jag körde tills jag ville kräkas och sen låg jag på golvet och log för mig själv en lång stund innan jag förmådde att ta mig hem. Åt min frukost och duschade, så skulle jag vila en stund. Allmänt nöjd, ända tills.

Jag vet inte varför jag låter mig påverkas, men ibland kan så lite, riva ner så mycket. Och igår krävdes nästan ingenting, för att jag bara skulle tappa allt jag höll. Så blev resten av dagen mest bara pannkaka. Det är dock mitt eget fel, för jag lät den bli pannkaka. Men det är väl så, att man måste få bryta ihop lite ibland. Jag mår bättre idag, tror jag.


I alla fall ska jag ha roligt idag. Det är ju min "lediga torsdag". Är igång och tvättar och lagar matlådor nu, sen iväg till Medley för massage, den första kl 10.00. Sedan ska jag agera PT nere i gymmet, och idag inte bara till en utan jag ska träna två, samtidigt! :-D huhu, lilla flickor, de ska få smaka på träning minsann. Jag har en storslagen plan. För att utnyttja tiden maximalt, och även det faktum att de har varandra, ska de få köra en del parövningar. Fokus ska bli på ben och bålstabilitet, varvat med pulsintervaller. Det ska bli nästan så kul som att träna mig själv >;-P

Sedan ska jag en sväng på stan för en kaffedejt. Kaffe är viktigt skit. :) Sedan tillbaka till Sporthallen, för att till min stora förtjusning (läs fasa) svettas i grupp(!!). Mitt förnuftiga (läs helgalna) jag, har nämligen bokat in mig på functional moves-passet i em. Well, they say I need it,.. Och om inte annat, så leds passet av en helgrym instruktör, vars utstrålning gör det värt att komma för bara den. :)