,..tröttheten ikapp som en smäll på käften. Jag hann till gymmet, körde axlar och mage, sen till Jennie, men jag låg mest på sängen som en annan säl, hann även ta mig hem och till och med förbi affären, men sen var jag tvungen att dö en sväng på soffan.

Förmodligen inte konstigt, för jag har knappt sovit sen jag kom hem från Norge. Hade varit skönt med en tidig kväll ikväll och en sovmorgon imorgon, men vi bär av på utflykt om nio timmar, så jag är glad om jag hinner sova alls. Det ska iaf bli kul att åka, jättekul. Och sen när jag kommer tillbaka från gbg, så är det bara lite drygt en vecka, tills jag FLYTTAR HEM.

Woop woop så bra det kan bli :-D

,..som liksom på räls. Karma.

Jag jobbade i helgen, tro det eller ej. Efter 3 månaders semester, är det på tiden att jag blir som folk igen,.. och det var faktiskt kul. Dock har jag knappt sovit sista veckan, varit för mycket i huvudet med allt strul, men nu ska det bli bra.

Träningen funkar, jag har kört med lättare vikter nu efter jag var sjuk, men denna vecka kändes mycket bättre än förra, så till nästa vecka räknar jag med att vara mig själv igen :) dessutom har jag haft bra träningssällskap och såvida man klickar så ger det mycket mer att vara två.

Så fortsätter jag mitt advents- och julfirande också. Igår var det J som åkte på ett besök med julmusik och min vackra stämma kombinerat med lite moves. Jag hoppas det uppskattades.. om inte så ska jag försöka igen idag. ;)

Så har jag lagat julmat med. Testar nya recept och kombinationer för att luska fram några nya rätter till julbordet. Jag har kommit fram till att jag måste bidra lite, det är inte sjysst att bara äta utan att hjälpt till.. Igår lagade jag massa med mat, och i kylen ligger mer råvaror som ska lagas idag :)

Sen ska jag packa, för imorn bär det av med mina grannsambos till Ullared för kundvagnskrig och sen far jag vidare därifrån till Gbg för att hälsa på min vän A, baka pepparkakskaruseller, gå på Liseberg och så självklart, Fitnessmässan! :-D Kommer att bli kanondagar, det känner jag :)

Hoppas ni mår lika bra som jag. För trots att jag är toktrött och har ont i varenda muskel, så mår jag bra. Riktigt bra :)

,..alltid så jävlig som jag verkar. Ibland är jag värre.

Men oftast är jag snäll. Ibland alldeles för snäll. Just nu vet jag inte, och jag orkar inte lägga energi på att fundera över det, jag vill bara det ordnar sig nu, och det verkar det göra. Jag har kloka tår. Eller bra intuition. Det spelar ingen roll det heller. Det kommer ordna sig bra och det är det enda viktiga.

Var någon där med pepparkakor?

,..BRA att vara hemma igen.

Nu ska jag bara få mitt slott tillbaka också så jag kan flytta hem, men det ska inte dröja alltför länge, det känner jag ända ner i tårna. Och mina tår, de har sällan fel. Det kommer ordna sig. :)

,..jag har tagit mig till Oslo. Och trots att jag saknar min E så jag blir stollig så kænns det bra. Det kænns rætt och jag længtar efter att krama om familjen och er vænner hemma.

Som ni kanske førstått har julen tagit mig øver huvudet i år, och jag gillart,.. ;) men jag gillar inte julklappshetsen och hela grejen med att man måste køpa julklappar. Jag vill inte ønska mig någonting, jag tycker det ær ett konstigt påhitt, det ær ju som att be nån annan køpa mig de saker jag vill ha, och så køper jag nåt tillbaka och det hela blir bara en byteshandel och tappar totalt sin charm. I alla fall i mina øgon.

Så, nu tænkte jag ge er tips på julklappar med omtanke, julklappar som gør skillnad, och julklappar som man kan ge, æven till den som har allt.


http://www.naturskyddsforeningen.se/gron-guide/tank-om/bestall-boken/

http://www.naturskyddsforeningen.se/butiken/

http://www.naturskyddsforeningen.se/stod-oss/privat/utslappsratter/

http://unicef.se/gavoshop/?gclid=CNnVu-D5zKwCFZQhtAodd0RBGA

http://www.ungcancershop.se/


Personligen vill jag slå ett slag før Unicefs hemsida, dær ni kan køpa allt från mediciner till barn, blyertspennor før undervisning, vattenreningstabletter och måltidsersættningar, till mænniskor som verkligen behøver det. Vi slænger helt ofantliga summor pengar på julklappar varenda år.

Men handen på hjærtat, uppskattas alla av dem? Och æven om dem gør det, uppskattas syrran sitt nya læppglans lika mycket som en mamma i Afrika hade uppskattat vætskeersættning till sin bebis? Och behøver brorsan den nya trøjan lika mycket som en familj i Indien skulle behøva en get?

Låt oss dela med oss av våra resurser. Tillsammans kan vi gøra skillnad!

jag, E och A. Det var mysigt. Som tusan. Vi tände ljus och åt pepparkakor och kex, med ost och frukt, drack te och lyssnade på julmusik och såg på två julfilmer.

,..inte världens roligaste filur. Jag är svag och klen och otrevlig. Jag fick damp på gymmet för jag orkade inget skit och jag sa till den som var där bara för min skull att han kunde gå hem för att han inte gjorde nån nytta fastän han visst gjorde det. Jag var inget trevlig alls. Men jag blev så arg. Jag körde armar och det bara fanns inga muskler. Jag vill, och jag kämpar och jag försöker, men inte tillräckligt. För det är inte samma sak utan dig.


Nu är jag i alla fall tillbaka i huset och jag har lagat mat och ätit och gjort två lådor till resan imorn. Ris och kyckling, grönsaker och ägg,.. Och så har jag packat nästan färdigt, så nu ska jag hoppa in i duschen och spola av mig mitt dumma dåliga humör och bli en glad version av mig själv igen. Jag ska spela en julsång också. Jag tror det är vad som behövs.

,..fira dubbelt så mycket jul, bara för att jag missade julen förra året och trodde jag skulle göra det halvt i år med, men livet ville sig annat. Så nu ska jag, bara för att jag kan.

Så jag började redan igår morse, och firade advent. Jag satte fyra ljus på bordet och tände ett av dem, lyssnade på vi tänder ett ljus i advent, och drack mitt kaffe och bara myste. Sen lyssnade jag på fler adventssånger och blev så otålig att jag drog på julen är här och tände alla fyra ljusen, hällde en halv burk kanel i min gröt och körde julstämning på hög nivå.

Och idag fortsätter jag. Jag sitter här med ljusen tända och spelar last Christmas så högt att snart kommer väl min sambo upp och rycker datorn från mig, ((mohaha)). Men jag tycker det är ett trevligt sätt att väckas på, så jag kör.. ;) Jag har faktiskt kaffe laddat i bryggaren, så helt otrevligt borde det inte vara att kliva upp . . .

Idag ska jag träna armar, sen ska jag bort till vännerna i skogen och fortsätta mitt firande. Jag var där och smittade dem lite igår, så vi ska köpa pepparkakor och glögg och tända en massa ljus och spela julmusik hela kvällen. Dansa ska jag göra också, hur nu man dansar till lusse lelle? ;)

,..av bara farten, och jag skäms nästan över att säga det, för så är jag ju alltid, men nu vill jag gärna sakta ner tiden lite. För nu, när jag vet att jag inte ska sitta här i Geilo en hel säsong, vet att jag inte ska promenera dessa vägar i mörker och kyla varenda dag mitt nästkommande halvår, ja då börjar jag se charmen i det hela och det vackra i naturen omkring mig. Det är ju till och med vackert på den dumma fjorden som jag gick vilse,.. ;)

,..men det är i princip allt jag har koll på. Och det av den enda anledningen att almanackan talat om det för mig. Jag sover som en stock om nätterna och jag vill inte kliva upp på mornarna. Jag fryser och jag äter alltför dåligt, jag jobbar inte men jag sitter ändå i det dyraste landet jag kunnat hitta. Jag ruinerar mig själv, men jag är ändå gladare nu.

Jag ska till gymmet och köra rygg, och sen ska jag till E och vi ska göra sushi. Och så har jag köpt biljett för att åka hem. Hem till Sverige och hem till Linköping. Och så har jag en känsla att jag ska få åka hem till mitt hem, om en inte alltför lång framtid. Jag måste tro på det, tro på att det ska ordna sig. Det måste det göra. Jag tror på Karma och jag finner mig inte värd detta, så jag ser inget annat än att det ska bli bra. Antingen hittar de nåt annat eller så flyttar dem ändå, men flytta ska dem. Och jag ska få komma hem. <3

,..en stund igår på hur jag skulle göra. Bestämde mig dock för att jag skulle jobba. Men sen ångrade jag mig och gick dit för att prata med dem och när jag gick därifrån hade jag sagt upp mig, och behövde därför inte jobba vare sig igår eller idag.

Så nu har jag inget jobb, men det gör ingenting, för jag mår bättre nu. Mycket bättre.

,..var jag själv tog vägen. För jag försvann så snabbt.

Jag har ingen våg, men jag har en stor spegel i badrummet där jag mötte bilden av min egen kropp när jag duschade. Jag har aldrig kännt mig så klen som jag gör nu, men jag har nog heller aldrig sett så klen ut. Axlarna är borta och ryggen också. Armarna var tunna som spaghetti och benen ville jag knappt kolla på, för röven var platt som ett knäckebröd. Jag ser förjävlig ut.

Jag kan fortfarande inte äta. Det går inte. Det jag fick i mig under hela dagen igår vad jag normalt äter till frukost. Ändå skulle jag ge mig av till gymmet. Jag visste det inte var en smart idé, men jag visste också att alternativet hade varit att jag bäddat ner mig och inte klivit upp igen, inte mer på hela gårdagen, och kanske inte idag heller. Så jag gick dit, men nån vidare träning blev det inte. Huvudet bara snurrar och kroppen är helt matt. Och hjärtat satte igång att slå så fort att jag kände mig som jag hade sprungit intervaller bara efter att ha kört två uppvärmningsset axelpress.

Så gick jag vilse på vägen hem, i mörkret ute på fjorden. Då kände jag bara för att lägga mig där och somna. Jag tror faktiskt jag hade gjort det om jag bara lagt mig ner. Dock fortsatte jag gå och efter ca två timmar var jag tillbaka i huset, iskall och slut i hela mig. Fick av mig skorna, men sen somnade jag rakt på sängen med jacka och alltihop, tills min sambo kom och störde mig.

Jag körde protein, havregryn och bär i mixern och drack, endast för jag kände mig tvungen, sen gick jag tillbaka och dog i sängen, och nu först 13 timmar senare, är jag uppe igen,..

Jag mår fortfarande illa och jag vill fortfarande helst bara sova och jag vet inte hur jag ska klara att jobba ikväll och hela dagen imorgon, men på nåt vänster ska det fungera, för det är sent påkommet nu att banga. Dock var min plan att jag skulle till gymmet nu på morgonen, att jag skulle vara frisk och stark och må bra idag. Kanske kan jag ta mig dit, men gör jag det, så tar jag mig definitivt inte tillbaka. Och verkligen inte till jobbet sen. Så, jag tror det är sängen som kallar på mig..

,..någonstans och jag fattar inte hur allt blev som det blev. Det äter upp mig inifrån. Jag var vaken mer eller mindre konstant i flera dygn, jag försökte koncentrera mig på annat, på nya saker, för att inte tänka. Sen kom kraftlösheten ifatt och slog omkull mig, så sov jag i nästan två dygn. Därefter började jag höra mina tankar igen, mina känslor. Och nu lämnar dem mig inte. Nu gnager dem sönder mig och jag vet inte vad jag ska göra.

Jag var så lycklig, så förbannat lycklig. Så tillfreds. Och jag ville vara hemma. Jag ville stanna hemma. Jag ville ha mitt hem. Nu tvingas jag hålla mig borta av fel anledning och det blir inte bra. Jag trivs inte. Jag glömmer och andas och jag ler ett leende som inte är mitt. Jag känner mig falsk, inte alls som mig själv och allt jag vill är hem, hem till mitt eget hem, till min lugn och ro, till mitt slott, som var det finaste jag hade, som jag lagt min själ i att skapa, för mig.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, eller var jag ska ta vägen. Jag vill verkligen bara hem. Och just nu har jag inte ens något hem.

Jag orkar inte mer. Orkar gör man mer än man tror. Jag vill inte.

,..någon hörde mig.

Jag sa att jag ville gå och lägga mig och inte kliva upp igen. Och det var precis vad som hände. Jag är halvt vaken och medvetande för första gången sen i måndags kväll. Jag åkte på maginfluensa. Klivit ur sängen två gånger sen jag la mig, varken kan eller vill äta och dricker jag så mår jag bara illa. Det känns som jag håller på att försvinna och jag vill fortfarande ingenting. Jag vill bara ligga kvar här under täcket och tyna bort.

,..mer logiskt än något annat. Precis som han sa.

Jag är inte lycklig. Jag vet inte om det bara är idag. Jag sa att jag inte skulle känna efter förrän jag sovit en natt, men jag gjorde det ändå, och då kände jag att jag inte är mig själv. Jag har inte tränat. Jag kan inte säga varför. Jag är handlingsförlamad. Jag vill bara gå och lägga mig och aldrig kliva upp. Det är inte jag. Jag känner inte igen mig själv.

En dålig dag är okej, till och med en dålig vecka, men det är inte normalt för att vara jag, så fortsätter det så är det inte rätt. Vad gör jag då? Packar väskan. Det vet jag hur man gör. Men sen då?

,..utvärdera vad som hänt, vad jag upplever. Jag kastades rakt in i verkligeheten i fredags. Var på jobbet kl 15. Fick först en rundtur på hotellet, som är så stort att jag tappade mitt försök att lokalisera mig nästan direkt. Blev presenterad för och tog i hand med såmånga nya människor att knappt ett enda namn fastnade. Fick arbetskläder som var för stora och en hel utmaning i sig att klä rätt. Sen började jag jobba.

Först fick jag hjälpa till att duka till middagen. Det var ett projekt. Jag vek linneservetter som solfjädrar och placerade ut 8 bestick, 3 glas och en ansiett till varje gäst. Det tog ett par timmar. Sedan skulle middagen börja, pang så kom gärsterna och där stod jag, utan nån genomgång om vad jag skulle göra, hur man tar beställning, presenterar meny, bär tallrikar, hur man serverar, plockar av. Ingenting om vad jag skulle göra i vilken ordning, ingenting. Någonstans missades liksom allt det. Så jag gjorde mitt bästa att försöka förstå vad som var det viktigaste, studera och anamma det dem andra gjorde och fråga om det jag fann mest nödvändigt till den jag fann minst stressad. Det var inte enkelt.

Vi slutade jobba kl 23.30 den kvällen. Jag hade tur och fick skjuts hem. Det tog nämligen inte alls 10-15min att gå till jobbet. Det tog närmare 40min, mina fötter värkte som aldrig förr och hela min kropp kändes mörbultad. Jag var hemma efter 12, rörig i huvudet av alla intryck och kom i säng framåt 1, dock var det omöjligt att somna, jag låg bara och undrade vad som egentligen hänt.

5 timmar senare ringde klockan och det var dags att kliva upp igen. Det var mörkt och förbannat kallt och jag ville helst bara dö litegrann. Dock var det inte riktigt läge för det eftersom jag hade jobb som väntade. Jag var lika förvirrad på lördagen, och allt gick i sånt tempo att det bara var att försöka hänga med. Jag hade delad tur, så var ledig mellan 15-18. Egentligen hade jag inte hunnit mycket mer än att promenera hem och vända på den tiden, men tack och lov fick jag gå hem till E istället. Jag la mig på hennes soffa med benen högt. Jag orkade inte äta, jag orkade inte dricka vatten. Jag orkade liksom inte ens stå upp. Men sova gick inte, jag bara låg där helt stilla, tills jag skulle tillbaka igen.

Slutade 23.30. Åtta timmar senare skulle jag börja igen. På den tiden skulle jag ta mig hem, varva ner, packa för söndagen, sova, gå upp, göra mig i ordning, få i mig frukost och ta mig tillbaka. Det fungerade inte. I alla fall inte punkten sova. Jag var helt otroligt trött, men huvudet kunde inte stängas av och kroppen värkte.

Hur som helst var jag på jobbet igen 7.30 nästa morgon och körde på igen. Jag hade börjat förstå lite mer av systemet, fått något av en teknik i det jag gjorde, hittade bland sakerna, insett dagsrutinerna, men en förvirrad och allmänt vilsen. Dessutom kändes det att energin i kroppen var slut. Världen snurrade litegrann och balansen svek mig gång på gång. Koncentrationen tröt, trots jag gjorde mitt bästa för att behålla fokus.

Slutade 15, sen gick jag och E hem till henne. Duschde och gjorde oss iordning, för på kvällen var det middag för alla säsongare. Det var trevligt och roligt att träffa folk, även om det jag väl behövt mest hade varit att bara gått hem och lagt mig. Dock drog jag mig hemåt när de andra drog vidare ut, så kom hem vid 1 och la mig ganska direkt, vaknade 8 och nu sitter jag här med en kaffe framför mig och datorn i knät och försöker orientera mig i mitt kaos.

Jag vill inte säga för mycket ännu, för idag är jag trött och allmänt både liten och sliten. Jag vill ge det en chans, känna efter hur det är att ha en vardag här. Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig innan jag åkte, allt gick så snabbt och det var så rörigt sista veckan hemma. Jag är glad att vara med E. Vi står varandra så nära trots alla år vi varit isär. Och min sambo är kanon. Han gör verkligen allt för att underlätta för mig. Och så är han rolig. Och jag lär mig mycket nytt, verkligen. Dock måste jag se om jag kan trivas när jag även har tid att tänka. Helgen har gått i ett, så jag har inte hunnit ens reflektera över att jag haft ett liv utanför. Eller, att jag normalt sätt har ett liv utanför.

Idag ska jag till banken och sånt, kolla vad det finna för andra jobbmöjligheter, för heltid i serveringen vill jag inte gå på. Jag går sönder då. Så ska jag även till gymmet. Se hur det känns där.

Jag måste ge det lite mer tid, sen ska jag utvärdera. Solen lyser idag. Det är en bra början.

,..så skulle jag tro att jag är nervös. Men nää,.. det händer mycket mycket sällan,.. Förmodligen är jag bara rastlös. Ska gå till jobbet, om ca 15 minuter. Jobb. Haha, jag kanske har glömt bort hur man gör? :-P Jag vill träna. Nyss. Annars glömmer jag kanske bort hur man gör det med. :-O Jag har iaf just ätit. Det är viktigt att inte glömma bort hur man äter. Det vore en katastrof. Tjing på er.

,..i mitt nya hem, min nya stad, i mitt nya land,.. Ska även bli första dagen, på mitt nya jobb. :-O haha, slog mig, att jag har ju inte jobbat sedan i augusti.. :-P

Det känns iaf bra än så länge. Jag blev väl mottagen när jag kom fram igår och min sambo är av samma skrot och korn som mig själv. I kökt trängs stora säckar protein med gainers och pwo´s. I skåpen står kosttillskottsburkar, i skafferiet ris och havregryn och i kylen finns i princip bara ägg. Ska dock åka och handla nu om en stund. ;)

Ska börja jobba kl 15, sen är det full fart hela helgen, till söndagkväll. Men efter söndag ska jag utvärdera och tala om hur det känns. Känns efter om detta kan fungera för en liten kyckling. :)

,..i alla fall hoppas jag det. Lämnade just Oslo och är på väg mot Geilo.

Jag satt och läste några gamla inlägg på min blogg igårkväll. Det slog mig att det är ganska exakt 6 månader sedan jag gjorde den här resan sist, då för första gången. När jag läste vad jag hade skrivit mindes jag hur jag kände då. Den gången fattade jag inte att detta tåg hade gratis internet, förrän jag skulle kliva av. :-P Den gången träffade jag också en person på tåget, som kom att betyda mycket för mig. En person som fick mig att följa med till andra sidan jorden, till världens ände, på en resa jag alltid kommer minnas. Den resan till Geilo gav mig ju inte bara en resa till Geilo, den gav mig även en resa till Sydamerika.

Sedan minns jag hur jag kände väl på plats. Jag gillade inte Geilo. Jag tyckte det var fint, men jag hade fruktansvärt tråkigt. Mest för att min vän E jobbade hla dagarna och jag inte hade något att göra, eftersom jag inte ens hittade ett vettigt gym. Inte fförrän en av de sista dagarna, då jag träffade en ny person, som visade mig ett gym, och kom att bli betydelsefull han med. Han är den som nu ska bli min sambo. Eller, kanske jag som ska bli hans sambo. Jag vet inte hur det gick till riktigt, förmodligen har jag bara trängt mig på och kanske fungerar det inte alls, men det vet man inte förrän man provat.

Det är lite charmen med nya platser, och nya människor. Man har ingen aning om vad man kan förvänta sig. Och bäst då är att inte förvänta sig något alls, för har man inga förväntingar kan man ju heller inte bli besviken.

Jag sökte jobb i spa och gym, jag fick jobb i restaurang. Jag hade tänkt mig massera och instruera, nu ska jag servera. Det är så, när det inte blir som man tänkt sig, att då blir det något annat,.. :)

,..jobbigt en stund. Jag har packat. Packat ner. Packat upp. Packat om.

Hade tänkt klara mig på den gigantiska rosa väskan och en nästintill lika stor backpackerryggsäck. Det gjorde jag inte. Det obligatoriska kosttillskottslagret krävde även denna gång sin egen väska. Dock är jag min blivande sambo oerhört tacksam att jag kunde plocka ur en 4kg säck protein. Jag kommer nämligen hela tiden på nya saker jag höll på att glömma och behöver trycka ner,..

Tre stora väskor står och glor på mig och jag vet knappt hur jag ska ta dem utanför lägenheten. Än mindre hur jag ska lyckas få dem med mig när jag ska byta tåg två gånger. Men ser jag tillräckligt söt ut kanske någon hjälper mig. Hoppas går alltid.

Det känns iaf bättre nu. Har pratat med T en lång stund och detta kan nog bli kul. Spännande om inte annat. Och väl värt ett försök. Och så har jag lagat klart mina matlådor, för den 12timmars långa resan. Bovete, hallon och ägg till frukost, sen tre lådor med kyckling och ris. Variation är nyckeln till framgång. Eller hur var det?

Dessutom har jag packat ner två nya tidningar, laddat båda mina mp3 med ny musik och köpt nya hörlurar, eftersom de andra valde att börja spöka såhär dagen till ära. Dock bättre att det hände idag än imorgon.

Det kommer att lösa sig, alltihop. Det vet jag.

Ilska är en känsla som sällan gör sig långvarig hos mig, den har faktiskt redan runnit av mig. Jag är besviken och ledsen på sättet dem agerade, men jag känner mig inte arg. Jag önskar ändå dem ska må bra.


Till er här hemma önskar jag allt gott, tills vi ses igen. Jag är ledsen jag inte hann träffa er alla, men glad för er jag fick se. Och jag är ledsen jag blev hemma så kort, men det börjar kännas snarare som en vana än ett undantag att jag är iväg och snurrar nu, så kanske har ni vant er vid det här laget. :) Jag kommer kanske tillbaka snabbare än vi tror. Kanske inte. Men hur som helst, tillbaka kommer jag. Så vi ses då.

heeeeej mitt vinterland . . . .

,..är trött, kan jag gå till gymmet.

Även om jag har mycket i huvudet, kan jag träna.

Även om tillvaron är lite av en röra, kan jag sätta tankeverksamheten på paus.

Allt det, för att jag har övat på det, med hjälp.

Så det är vad som händer nu. Jag ska åka och träna. Tänker koppla bort precis allt annat, sen tar jag tag i det när jag kommer tillbaka. Tvätta, packa, ordna, fixa.


Även om det jag vill helst är att lägga mig ner och strejka, så kan jag lyfta skrot.

Tack gode gud för frizoonen.

,..skit.

För att vara mer detaljerad; det känns riktigt förjäkla skit.

Dock antar jag att din fråga var mer en artighetsfras än omtanke, och den artigheten får du gärna bespara till någon annan. Falsk marknadsföring är inget jag uppskattar.

,..att tänka både en och två gånger innan jag litar på en ny människa igen. Jag vill gärna lita på folk, tills de bevisar motsatsen. Så har jag alltid varit och tycker om att vara.

Jag är tillbaka i stan och vill ha tillbaka mitt hem. Jag har gjort allt jag kunnat, funderat på alla lösningar jag kommit på, för att det inte skulle behöva bli såhär, men planerna ändrades, och nu behöver jag min lägenhet tillbaka. Jag får den inte. Någon annan bor där och tänker välja att inte ta hänsyn till de avtal vi gjort, både muntligt och skriftligt, om uppsägningstid. Kanske har jag inte lagen på min sida, det återstår att se, men var är moralen? Jag förstår inte. Varken hur man kan eller vill handla på det sättet. Jag skulle aldrig någonsin vilja bo i någon annans hem, om jag visste att den personen ville bo där själv.

Inte ens han som var min vän står vid min sida. Visst förstår jag att blod är tjockare än vatten, men med orden "du har ju faktiskt bara dålig planering, du kan väl bo någon annanstans.." var det som att sätta kniven i ryggen på mig. Ordagrannt.

Jag fortsätter lära mig, att alla är vi olika. Det som är rätt och fel för mig, är inte rätt och fel för alla.

Men vad tusan jag ska göra nu vet jag inte, det känns som det inte spelar någon roll. Jag litade på dem. Litade på dem så mycket att jag gav dem nyckeln till mitt slott. Mitt slott som i nuläget inte alls ser ut som ett slott, jag vill inte ens vara där inne, jag känner inte igen mig. Men det är ändå mitt hem, som jag skapat, med omtanke, med omsorg och med så mycket kärlek. Med min egen kreativitet. Nu är det bara en enda röra. Alltihop. Och jag kan inget göra, mer än att iakta det hela från lägenheten mittemot.

Jag vill flytta hem. Jag vill ha tillbaka mitt hem. Mitt hem.

,..packa igen. Jag känner inte för det. Men jag vill inte bara gå kvar här heller. Jag kan inte sova över, granne med mitt eget hem fler gånger, det var skitskumt. Jag vill inte ens hänga där borta, det är konstigt. Och jag kan inte bo här hur länge som helst. Jag måste dra nu. Så jag drar. Och nytt är kul, men är detta rätt? Det känns inte rätt. Det känns inte fel heller, det känns bara som en idé jag inte tänkt igenom. Ibland blir dem de bästa, ibland kommer verkligheten ifatt en stund senare och frågar vad tusan man tänkte med. Och det är då jag svarar att jag väl inte tänkte så mycket alls,..

Egentligen tänkte jag, litegrann. Jag har ju en plan. Jag vet bara inte om den planen kommer att inträffa. Jag måste vänta och se. Och medan jag väntar kan jag ju likagärna passa på att se mig omkring någon annanstans, träffa fler nya människor, knyta fler kontakter, skaffa mig nya erfarenheter. Sånt är alltid bra, så egentligen har jag ju ingenting alls att förlora. Dessutom får jag tid med en saknad vän, som jag varit alltför långt ifrån, alltför lång tid. Det kommer att bli bra, jag gillar bara inte packandet. Särskilt inte när jag inte har nån aning om hur länge jag packar för. Men så är det ju hela tiden, jag borde vant mig.

Det kommer att bli bra. Och kul. Eller skittråkigt. Men när jag har tråkigt blir jag kreativ, och det är ju bra. Och kul. Ni ser, hur jag än vrider och vänder och snurrar, så blir slutsumman något positivt. Så det blir bra. Och kul. Eller skittråkigt.

Allt ska man inte veta, då vore det inget kul. Eller bra. DET vore skittråkigt.

Nu ska jag hoppa in i duschen, ta mig in till stan, handla lite, luncha med prinsessan och träna, sen hem för att invänta besök av dem där fina, som finns i dubbel upplaga :)

,..stort, har bestått av att äta och träna.

Först kaffe med mjölk och en mixad shake av en portion chokladprotein, 1dl havregryn, 2 äggvitor, fryst mango, linfrö och vatten, sen en 60min powerwalk runt ån.

Sedan lunch. Ris, kalkon, ett ägg, keso och coctailtomat. På det ett benpass.

Sen ett mål exakt likadant som lunchen, en halvtimmes powernap på soffan i gymmets personalrum, följt av 60 min bodybalance. Sen 30 min cykeltur hem, innan jag fick knäckemacka med jordnötssmör och keso med hallon och nötter till kvällsmat.

Glad och nöjd och mätt och trött ska jag sova gott i natt.

---

Jag skriver vad jag vill, och läser du detta så tänker jag tala om att jag saknade dig idag. Jag saknade dig när jag tränade ben och jag blev så arg på hela alltihop att jag tog ut min ilska på benpressen, lassade på och bara körde. Och jag satt i bensparken tills det kändes som benen blödde och jag var så arg så arg på dig. Jag var arg för att jag tyckte att du bara lämnade mig när du lovat att inte göra det. Och jag var arg för att du inte stod bredvid mig och pushade mig och var stolt över mig, eller besviken på mig, eller sa att jag var bra eller att jag gjorde fel. Jag var arg för att du bara försvann. Jag är inte arg nu, jag är ingenting, kanske ledsen, för att det inte kunde funka.
Du är inte kvar, men du hjälpte mig till ett bra pass idag ändå, trots du inte var där, så tack. Eller nåt.

,..f***annade j***a s****s tandläkarf****n har misshandlat mig.

,..än värst. Jag kan fasen inte gå. Kunde knappt vända mig i sängen i natt. Benen är som misshandlade och så ryggen på det. Men humöret är på topp. Det ska kännas att man lever ;)

Nu frukost och sen iväg för ett bröstpass. Hoppas på att finna en lämplig passare till bänken, för jag är sjukt taggad. Sen till tandläkaren. Inte lika kul. Säger hon att mina tänder är fula ska jag bita henne i fingrarna. Och när hon skriker gapa ska jag stänga munnen lite till. Och när hon ber mig spotta ska jag svälja. Bara för att.

Jag är kanske lite av en bångstyrig jag idag. Eller också bara ett jäkligt bra jag. Jag smider planer och sen genomför jag dem. Jag gillart.

,..på att vrida tillbaka dygnet så tvingade jag mig upp kl 8.45 imorse, trots att jag somnade efter 3 i natt.

Efter passet cyklade jag hem igen, och benen gjorde precis lika ont då. Lagade mat. God mat. Kyckling och ris (variation!! :-P) men med nya kryddor, sesamfrön och god olivolja, och så en råkostsallad med rivna morötter, rödbetor och fetaost. Sen in i duschen, ut med hunden, och sen fick jag finbesök av tvillingarna. Jag känner mig så rik när jag har dem vid mig, det är som att träffa en bästis, i dubbel upplaga! <3

Sen skulle jag in till gymmet igen, för att köra TRX, men jag valde att lyssna på latmasken, eller kanske förnuftet, inom mig och stannade hemma. Jag kände bara för att ta det lugnt, andas lite. Så jag har myst med yogiteét choco och senaste numret av Hälsa, tagit ett varmt fotbad och lagt en ansiktsmask. Gett mig själv lite onsdagslyx. Det behövdes.

Imorgon ska jag till tandläkaren. Tjooho. De kommer ruinera mig de banditerna. Jag hatar tänder. Jag vill ha nya.

Men sen ska jag träna, bröst och vader, och sen ska jag leka med Elin och baka proteinbarer. Och hittar jag en extra timme nånstans så ska jag se om nån kan klippa mig med. Inte för att jag vill, men för att det behövs.

Och så ska jag skicka två viktiga mail och ge två viktiga besked. Allt är inte kul för alla, men jag måste tänka på mig själv nu.

,..så händer ofta ingenting. Då får man bara vänta och vänta och vänta.

Men så fort man släpper fokus på sin önskan, överlämnar ödet åt just ödet, då minsann, kommer erbjudandena som brev på posten. Eller mail i inkorgen. Woop woop, seems like I´ve got a plan, . . . Vill jag detta? Det vet jag inte, inte förrän jag provat ;)

,..i samma fotspår som gårdagen.

Jag vaknade och skulle bara kolla snabbt på klockan för att se vad den var. Jag chansade på 7. Den var 11. Tvingade mig upp, åt frukost. Bråkade med lite såna "måste-göras-saker", telefonsamtal som skulle ringas, mail som skulle skickas. Sen åkte jag och körde ben. Until I hit the floor. Jag låg där en bra stund, jag kom på riktigt inte upp. Men väl uppe lyckades jag traska bort till Johannelund och till Elin. Så var vi där en stund, återhämtade mig och fyllde magen med kyckling och ris. Sen cyklade vi tillbaka till gymmet för Corepasset. Det var kul. Mina magmuskler har varit på semester ett tag, idag fick de sig ett uppvaknande som hette duga. Aoouuch. Underbart. :) Synas kommer de dock inte göra ändå, för jag äter som en kamel. Jag är hungrig hela tiden. Underbart det med. Mat är gott :)

Men förutom allt som går på räls så finns det sånt som krånglar. Och jag vet vad jag måste göra åt det, jag bara önskar det inte vore så. Jag önskar verkligen verkligen det inte vore så. Men, shit happens. And whats mine is mine.