,..var jag själv tog vägen. För jag försvann så snabbt.

Jag har ingen våg, men jag har en stor spegel i badrummet där jag mötte bilden av min egen kropp när jag duschade. Jag har aldrig kännt mig så klen som jag gör nu, men jag har nog heller aldrig sett så klen ut. Axlarna är borta och ryggen också. Armarna var tunna som spaghetti och benen ville jag knappt kolla på, för röven var platt som ett knäckebröd. Jag ser förjävlig ut.

Jag kan fortfarande inte äta. Det går inte. Det jag fick i mig under hela dagen igår vad jag normalt äter till frukost. Ändå skulle jag ge mig av till gymmet. Jag visste det inte var en smart idé, men jag visste också att alternativet hade varit att jag bäddat ner mig och inte klivit upp igen, inte mer på hela gårdagen, och kanske inte idag heller. Så jag gick dit, men nån vidare träning blev det inte. Huvudet bara snurrar och kroppen är helt matt. Och hjärtat satte igång att slå så fort att jag kände mig som jag hade sprungit intervaller bara efter att ha kört två uppvärmningsset axelpress.

Så gick jag vilse på vägen hem, i mörkret ute på fjorden. Då kände jag bara för att lägga mig där och somna. Jag tror faktiskt jag hade gjort det om jag bara lagt mig ner. Dock fortsatte jag gå och efter ca två timmar var jag tillbaka i huset, iskall och slut i hela mig. Fick av mig skorna, men sen somnade jag rakt på sängen med jacka och alltihop, tills min sambo kom och störde mig.

Jag körde protein, havregryn och bär i mixern och drack, endast för jag kände mig tvungen, sen gick jag tillbaka och dog i sängen, och nu först 13 timmar senare, är jag uppe igen,..

Jag mår fortfarande illa och jag vill fortfarande helst bara sova och jag vet inte hur jag ska klara att jobba ikväll och hela dagen imorgon, men på nåt vänster ska det fungera, för det är sent påkommet nu att banga. Dock var min plan att jag skulle till gymmet nu på morgonen, att jag skulle vara frisk och stark och må bra idag. Kanske kan jag ta mig dit, men gör jag det, så tar jag mig definitivt inte tillbaka. Och verkligen inte till jobbet sen. Så, jag tror det är sängen som kallar på mig..