.

,..helt enkelt glömde mig idag. Jag har hunnit hur mycket som helst och när jag tänker på morgonen känns den som igår. Åtminstone väldigt långt borta.

.

Jag började dagen med att plugga. Jag skrev till och med prov. Två stycken. Underkänd på båda två. Fortsatte plugga. Insåg hur sjukt tråkigt det var. Gav upp och gick en sväng på stan istället. Sedan till gymmet, för mitt första försök till bicepspass på över två veckor. Jag var lite nervös, ville så gärna att det skulle kännas bra. Och det gjorde inte ont, gick faktiskt helfint. Dock vågade jag mig inte på några tunga vikter, och jag vågade inte lägga dit något jävlaranamma, så även mina lightweights blev tunga och jag ville deppa lite över att mina biceps försvunnit. Ville, men jag gjorde det inte. Jag gjorde helt enkelt ett specialupplägg, för att kunna ta ut mina frustrationer med jämna mellanrum under passet och på så sätt kunna fortsätta.

.

En övning, 4-5 set, och efter sista setet hoppade jag upp på löpbandet och kutade ilskan ur mig så fort jag bara kunde i 2 minuter. Hämtade andan, sedan tillbaka. Nytt fokus, ny övning, nya set med ny energi. Och det fungerade förvånandsvärt bra. Dessutom fick jag ju 10 minuters löpning i idiottempo alldeles gratis.

.

  
.

Efter träningen for jag hem. Tvättade två maskiner, lagade kyckling för ännu en vecka, och slängde en toning i trollhåret jag har på huvudet. Min tanke var att se om det kunde göra det okej att stå ut med för att låta det bli långt igen, eller om jag helt enkelt ska klippa av det. Och i så fall kort. Typ jättekort.

.

.

.

Sedan har vi haft pass ikväll. Det första Armyfitpasset på vårt Rookie Bootcamp. Jag gjorde mig nog inte särskilt populär, men det var heller inte syftet. 28 grymma deltagare som fick pressa sig själva tills dem såg stjärnor, och dem gjorde det med bravur. Det gänget lär sova gott i natt ;)

.

.

Jo, och så hände något mer, som jag blev väldigt glad över. Jag fick ett brev på posten. En kallelse till röntgen. jag trodde det skulle dröja mycket längre. Så nu har jag ett datum, och det känns jättebra.

.

.