Jag vet ju..

..att hon finns med mig. Att det kommer att gå bra. Att inget kommer att hända. Att hon kommer och hälsar på mig. Att hon finns kvar när jag kommer hem. Att det är ett band som aldrig går att bryta. Att avstånden bara är fysiska. Men det är deras ord som satt sig i huvudet på mig. Det är därför jag målar fan på väggen och föreställer mig allt det värsta.

"Självklart får man åka hem om en anhörig blir sjuk . . . tre dagar för en begravning . . ."




Kääärleek

Eftersom min dator verkar sett sina bästa dagar bestämde jag mig för att den inte kommer få följa med, men idag kände jag att jag nog ändå vill ha med mig egen dator ändå,.. så jag kan hålla kontakten med alla och så lägga över mina bilder, för det lär nog bli en del. Och nu när jag blivit en bloggnörd dessutom kan jag ju inte sitta vid en offentlig dator där borta.. ;-P

Jag skiter fullständigt i alla konstiga funktioner en datorn "måste" ha, jag kommer ändå inte fatta att de finns :-P Jag måste ha en som är liten och inte väger mycket, det är allt. Har nämligen en känsla av att jag ligger lite tight till i viktgränsen för bagaget och nu har jag hittat den. Rosa och väger endast 1,1kg!! Vad mer kan jag önska mig?? Jag tror jag är kääär ;-D

Se själva, den bara skriker ju Lisah och Grand Canaria!! wuhuuuu ;-D ska åka och köpa den imorn :-D





Kunde inte låta bli..


Jag vet att det är värdelöst att träna dagen efter man druckit, faktiskt nästintill meningslöst, och jag hade planerat att låta bli, men sen gick det bara inte.

Alxlar idag. Dock dog batteriet i kameran nästan direkt, men ett par bilder hann det bli ;)





Jag funderade på en sak tidigare.. Just nu är jag ju ledig (har välförtjänt semesteeer :-D) och har tid att göra det jag vill, men när jag jobbade, eller när jag både pluggade och jobbade, då bestod ju mina dagar mest av jobba, träna, äta, sova. Och ibland tyckte jag det var trist att inte hinna träffa familj och vänner så mycket som jag önskade och mådde riktigt dåligt ibland av känslan att inte räcka till. Då tyckte folk att jag väl kunde skita i att träna så mycket så skulle jag ha tid. Men skulle jag göra så, så skulle jag inte må bättre. Snarare sämre. För mig är stunden på gymmet något jag gör för mig. Jag längtar dit när jag inte är där. Jag mår så bra i hela den miljön och för mig är träningen dagens höjdpunkt.

Jag vet inte vad som gjorde att jag förälskade mig i att lyfta skrot, men så blev det. Och jag tror det är det som är grejen för dem som vill göra träningen till en vana. Man måste hitta något man tycker är roligt. Något man ser fram emot att göra. Att träna ska vara kul. Annars är det något som är fel.







Nu håller jag på och pysslar hemma. Börjat plocka fram vad jag ska packa, och inser att min underbara jättestora jätterosa resväska inte kommer att räcka till. Som väl är hade jag turen att få åka med charterflyg, vilket betyder att får ta med mig 40kg bagage, plus 5kg handbagage, men alltså . . . risken finns att jag ligger rätt risigt till ändå. :-/ Bara proteinet och träningskosttillskotten är minst 10kg och då har jag ändå bara köpt på mig för ca första 3månaderna.. sen är min tanke att någon vänlig själ ska ta arslet ur vagnen och komma och hälsa på mig och samtidigt fylla på mina förråd.. ;-D







Perfekt

..från början till slut, var kvällen igår! Jag hade så fruktansvärt roligt, varenda minut. Går ju ut väldigt sällan, festar inte ofta alls. Av flera anledningar. Jag tycker det oftast tar så mycket mer än det ger. Det är sällan man har så roligt att det är värt det. Har aldrig förstått mig på hur man orkar gå ut varje helg, eller ens varannan. Tyck jag verkar tråkig om ni vill, men jag tycker detsamma om dem som verkligen inte har något mer givande att spedera en helg på än att supa ner sig, göra bort sig, slösa bort hela nästa dag på att ligga inne och svulla skräpmat med anledning att de är bakis. Det framstår i mina ögon bara allmänt tragiskt.

Jag blir sällan bakis, skulle vilja påstå aldrig, men peppar peppar :-P Och det är konstigt, för jag kan dricka fort som en svamp, är ofta rätt dålig på att äta ordentligt innan, sover knappt alls eller åtminstone jäkligt kasst när jag druckit och vaknar äckeltidigt morgonen efter. Men ändå mår jag bra, så det är inte det.

Det handlar snarare om ångesten det ger mig. Min träning är grymt viktig för mig. Förr tränade jag inte på bästa sätt, faktiskt riktigt tokfel. Hade i princip ingen struktur alls på mina pass, bara gick till gymmet och körde lite här och lite där. Numera har jag kunskap om vad jag gör och varför jag gör det, och jag har ett mål med träningen. Alla vet ju att träning och alkohol inte går hand i hand, men få vet hur mycket det egentligen förstör. Att träna regelbundet i veckorna och kombinera det med att supa på helgerna är verkligen som att bygga ett sandslott, sparka ner det och börja bygga om det igen. Och det behövs ingen karatefylla för att lägga krokben för träningsresultat, det räcker med relativt små mängder. Jag är inte den som predikar för hur andra ska leva sina liv, det är ju helt upp till var och en. Och jag är absolut ingen nykterist, men jag tror man har perioder i livet då man helt enkelt prioriterar olika saker. Just nu prioriterar jag annat..

Men igår var det kul. Och sjukt jäkla värt det. Tack mina bästa <3

Utgång..

..ikväll med Bästis! :-D
Dessutom sista utekvällen på Linköpings gator på väääldigt länge . . . ;-D Är ju inget big fan av utelivet i denna stad, men ikväll kommer bli kanon, det känner jag ända ner i tårna :-D

Det blev..

en grym löptur imorse. 45 min, varav backintervall sista 10. Så när vi sen kom till gymmet sen kände jag att jag gjort mitt för idag i cardioväg, så det fick bli bröst istället :) Och dum som jag är tog jag bänkpressen sist och blev såklart fast därunder. Jag TÄNKTE faktiskt be en snubbe som va bredvid att passa mig, men tänkte att "äh, vad fan, jag kör". Men sista repset gick bara inte, armarna bara skakade, så där låg jag under skivstången och försökte pipa fram ett " . . .h-hjälp" hahaha ;-P







Nu ska det bli maaaat. :-D

Morgoncardio

..är riktigt bra skit. :-D
Vaknade 6.34 imorse, alldeles otroligt pigg och så kaffesugen att jag var tvungen att flyga ur sängen. Ska till gymmet och köra cardio och mage senare med min kära Envisa E, men eftersom jag vet hon var ute på hyss igårkväll så vågar jag inte lita på att hon är på topp idag, och eftersom jag är alldeles sprängd med överskottsenergi ska jag ta en löprunda nu medan jag väntar på att hon ska vakna. :-D




Vad som helst

..för att få ha mina saker ifred ;-P




Tillbaka..

..på banan. Med i matchen igen. Hell yeah, I´m back on track!
Borde kanske bara låtit bli att yttra mig igår, men wtf passar det inte så låt bli att läsa.
Idag är jag dock mig själv igen. Vaknade äckeltidigt av den skrikande grannungen, som jag gör varje natt, hoppade iaf upp o tryckte på kaffebryggaren, sen skulle jag bar lägga mig i sängen en liiiten liten stund till men lyckades göra en ganska ordentlig missbedömning om var jag befann mig, (eller kanske över hur stort huvud jag har :-P) för jag dunkade skallen rakt i väggen. Stenhårt. Men haha, det var kanske det jag behövde. :-P

Fredag idag och fredagar betyder rygg. Jag älskar att träna rygg, men har tyvärr inte prioriterat det förrän relativt nyligen, så ligger inte på topp där. Men de kommer. ;-D




Idag

..har jag varit allt annat än på topp. Och jag har inte ens någon anledning till det.

Det finns en gräns som spräcker alla fasader. Jag är inte där, ändå hade jag en sån dag idag då jag verkligen behövde min fasad för att tillfredställa omgivningen. Det vet vi alla att ingen tycker om dig när du inte är glad. Men det fungerade inte. Jag ska ta mig fasen reklamera min skitfasad.

Det värsta är att jag avskyr det själv när jag är såhär. Det är ju inte jag. Jag älskar ju livet och allt det har med sig. Jag är ju egentligen världens lyckligaste.



Till imorgon beställer jag två..

Terapi för själen

..må det ha varit att rensa bland de gamla sakerna. Men det gav även minnen och känslor om ärren som finns där. Varför de finns där. Jag fortsatte till sent igårkväll och kom till en massa högar med papper, och där låg dem, som brev på posten. För det var så de kom. Kallelser och provresultat och nya kallelser igen. I en karusell som snurrade sin egen bana. Jag vet inte varför jag skriver om det nu eller här, kanske just det att jag lite lade locket på, aldrig riktigt pratat om det mer än att försökt skämta bort det. Men nu, precis ett år senare känns det som det fått tillräckligt med tid att mogna.

Jag var inte rädd, det är jag inte nu heller. Jag visste ju, och jag vet jag sa det, var bara ingen som lyssnade eller trodde mig. Däremot, så gjorde det fruktansvärt ont. Och det gör det fortfarande.
Men mycket går att dölja med ett leende <3



"...sed cicatrix in animo Manet"

En matta och en risskål . . .

. . . så behöver man typ inte äga något mer, eller hur var det?
Iaf så jag ligger till snart. Har spenderat två heldagar med att rensa, röja och sortera hemma. Enda pauserna jag tagit har varit två vändor till gymmet, en promenad o två löprundor ;-P Annars har jag hållt på i ett. Gett bort hur mycket som helst och kastat ännu mer. Har snart inga saker kvar. :-O men gode gud så jäkla skönt det är!! Att göra sig av med saker måste vara terapi för själen, för för varje kasse eller låda som lämnat lägenheten har jag känns mig lättare och lättare inombords. Så är det någon som vill ha något särskilt, så passa på att utnyttja situationen, jag ger för tillfället mer än gärna bort varenda pryl jag äger. Jag menar nästan. Måste ju behålla mattan och risskålen.. :-P



Välkommen till min blogg!

..Som jag skapat för att de som vill ska kunna följa mig i mitt "nya" liv ;-P eller åtminstone under mina sju månader en bra bit ifrån kalla Sverige . . . ;-D
Har länge tänkt tanken att jag skulle skaffa mig en blogg, ville skriva om det jag brinner för, kost träning och hälsa, men känns som det finns så otroligt många bloggar om det redan att det vore överflödigt, men en vacker dag kan jag nog inte längre låta bli.. jag har ändå grymt mycket åsikter och tankar inom ämnet att jag lär bli tvungen att dela med mig av dem såsmåningom . . . sen om någon väljer att läsa det eller inte är ju en annan fråga :-P

Men nu är det en tripp till Grand Canaria som står närmast på agendan.
Allt som hänt de senaste veckorna har hänt så snabbt och så oväntat. Men de som känner mig vet att jag tror starkt på en mening med allt som sker, så jag bara tackar och tar emot. En dag när jag var på jobbet och var så trött på det att jag hade lust att säga upp mig får jag som ett brev på posten ett sms från min kära vän J Praktikant som sökt tjänst som massör på kanarieöarna och tipsade mig om detsamma. Så på ren vinst och förlust slängde jag iväg en ansökan med CV och bara två dagar senare får jag besked om att jag var välkommen på anställningsintervju dagen efter. :-O Nästa steg blev ett praktisktprov och efter det dröjde det bara knappt ett dygn innan det ofattbara mailet med ett erbjudande om en tjänst nådde min inkorg. Är det inte ödet vet jag inte vad det är, men det spelar heller ingen roll.

Så sedan dess har jag ägnat min tid åt allt praktiskt här hemma. Sagt upp mig från jobbet, fixat hyresgäst till min lägenhet, bunkrat upp kosttillskott och annat liknande som jag inte vågar lita på att jag får tag i där borta ;-P och igår började jag röja här hemma, möbler och sånt ska vara kvar, men försöker ta bort så mycket av mina privata saker som möjligt så att fröken L som ska bo här ska kunna känna sig som hemma :-D

Idag är det exakt två veckor tills det bär av. Onsdag 6 okt kl 07.30 lyfter vårt plan från Arlanda. Och det kommer bli sjukt bra. Det känner jag. Har varit lite smått förvirrad och osäker, stundvis mått riktigt apa, men nu allteftersom det praktiska löser sig på löpande band och jag har insett att jag har så mycket mer att vinna på att dra än jag kan förlora så känns det bara bättre och bättre. Jag har faktiskt precis ingenting som håller mig kvar här. Inte ett enda dugg. Det är rätt tid nu.

RSS 2.0