Jag vet ju..

..att hon finns med mig. Att det kommer att gå bra. Att inget kommer att hända. Att hon kommer och hälsar på mig. Att hon finns kvar när jag kommer hem. Att det är ett band som aldrig går att bryta. Att avstånden bara är fysiska. Men det är deras ord som satt sig i huvudet på mig. Det är därför jag målar fan på väggen och föreställer mig allt det värsta.

"Självklart får man åka hem om en anhörig blir sjuk . . . tre dagar för en begravning . . ."






Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0