.

,..med att gnälla en aning, så funderar jag på att amputera den kroppsdel som börjar ungefär vid midjan och sträcker sig ner till fötterna. Opraktiskt, det förstår jag, jag vill det enbart för att det gör ont. 

.

Men annars mår jag bra och jag verkar överleva ännu ett tag. Jag var hos min läkare idag och hon gav mig inte den dödsdom jag förväntat mig, så jag tyckte nästan om henne. Men bara nästan. Hon är liksom fortfarande läkare.

.

Sedan tränade jag ben och det gick sådär. Jag var av någon anledning lite arg, men inte ett sånt arg som kan användas fördelaktigt, utan mer ett jagvillbitamigiarmenochgåhemochgrina-arg. Jag varken bet mig i armen eller grinade, utan jag gjorde det jag planerat och benen blev trötta, så förmodligen var det inte helt misslyckat. Cyklade hem och skulle vila en stund, men det gick inte. Huvudet har lite en sån vägrarstängaavsig-period. Jag klandrar det inte, utan gillar läget.

.

Istället åkte jag ut och fick busa med sånt där livsfarligt som jag inte behärskar, men som definitivt får en att känna att man lever. Därefter busade vi med sånt som inte alls är livsfarligt, men ganska kul.

.

.

Kvällen ägnade jag på sporthallens gym, för att vara en sån jobbig jävel. Behöver jag lägga till att jag trivdes? ;) Sedan promenerade jag hem. Tog en väg jag inte brukar, bara för omväxlingsskull. Det var en trevlig väg tyckte smaklökarna. Magen höll inte med. Men det är faktiskt 3år(!) sedan jag upplevde svensk höst, så jag tänker inte lyssna. Jag tänker äta varenda plommon jag pallar. Och det blir ungefär minst ett från varje träd jag passerar, jag kan inte att låta bli. Gode gud, om detta är ett hyss för barn, så låt mig aldrig bli vuxen.

.

  
.

Till kvällsmat blev det lax och det var riktigt gott. Aptiten har varit lite sådär de senaste dagarna, så jag har fifflat med både det ena och det andra, låtit måltiderna minska i storlek och innehåll och låtit mellanmål gå upp i rök. Dum idé, det vet jag, men att jag är dum ibland kommer väl inte som någon nyhet?

.

.

.