,..utvärdera vad som hänt, vad jag upplever. Jag kastades rakt in i verkligeheten i fredags. Var på jobbet kl 15. Fick först en rundtur på hotellet, som är så stort att jag tappade mitt försök att lokalisera mig nästan direkt. Blev presenterad för och tog i hand med såmånga nya människor att knappt ett enda namn fastnade. Fick arbetskläder som var för stora och en hel utmaning i sig att klä rätt. Sen började jag jobba.

Först fick jag hjälpa till att duka till middagen. Det var ett projekt. Jag vek linneservetter som solfjädrar och placerade ut 8 bestick, 3 glas och en ansiett till varje gäst. Det tog ett par timmar. Sedan skulle middagen börja, pang så kom gärsterna och där stod jag, utan nån genomgång om vad jag skulle göra, hur man tar beställning, presenterar meny, bär tallrikar, hur man serverar, plockar av. Ingenting om vad jag skulle göra i vilken ordning, ingenting. Någonstans missades liksom allt det. Så jag gjorde mitt bästa att försöka förstå vad som var det viktigaste, studera och anamma det dem andra gjorde och fråga om det jag fann mest nödvändigt till den jag fann minst stressad. Det var inte enkelt.

Vi slutade jobba kl 23.30 den kvällen. Jag hade tur och fick skjuts hem. Det tog nämligen inte alls 10-15min att gå till jobbet. Det tog närmare 40min, mina fötter värkte som aldrig förr och hela min kropp kändes mörbultad. Jag var hemma efter 12, rörig i huvudet av alla intryck och kom i säng framåt 1, dock var det omöjligt att somna, jag låg bara och undrade vad som egentligen hänt.

5 timmar senare ringde klockan och det var dags att kliva upp igen. Det var mörkt och förbannat kallt och jag ville helst bara dö litegrann. Dock var det inte riktigt läge för det eftersom jag hade jobb som väntade. Jag var lika förvirrad på lördagen, och allt gick i sånt tempo att det bara var att försöka hänga med. Jag hade delad tur, så var ledig mellan 15-18. Egentligen hade jag inte hunnit mycket mer än att promenera hem och vända på den tiden, men tack och lov fick jag gå hem till E istället. Jag la mig på hennes soffa med benen högt. Jag orkade inte äta, jag orkade inte dricka vatten. Jag orkade liksom inte ens stå upp. Men sova gick inte, jag bara låg där helt stilla, tills jag skulle tillbaka igen.

Slutade 23.30. Åtta timmar senare skulle jag börja igen. På den tiden skulle jag ta mig hem, varva ner, packa för söndagen, sova, gå upp, göra mig i ordning, få i mig frukost och ta mig tillbaka. Det fungerade inte. I alla fall inte punkten sova. Jag var helt otroligt trött, men huvudet kunde inte stängas av och kroppen värkte.

Hur som helst var jag på jobbet igen 7.30 nästa morgon och körde på igen. Jag hade börjat förstå lite mer av systemet, fått något av en teknik i det jag gjorde, hittade bland sakerna, insett dagsrutinerna, men en förvirrad och allmänt vilsen. Dessutom kändes det att energin i kroppen var slut. Världen snurrade litegrann och balansen svek mig gång på gång. Koncentrationen tröt, trots jag gjorde mitt bästa för att behålla fokus.

Slutade 15, sen gick jag och E hem till henne. Duschde och gjorde oss iordning, för på kvällen var det middag för alla säsongare. Det var trevligt och roligt att träffa folk, även om det jag väl behövt mest hade varit att bara gått hem och lagt mig. Dock drog jag mig hemåt när de andra drog vidare ut, så kom hem vid 1 och la mig ganska direkt, vaknade 8 och nu sitter jag här med en kaffe framför mig och datorn i knät och försöker orientera mig i mitt kaos.

Jag vill inte säga för mycket ännu, för idag är jag trött och allmänt både liten och sliten. Jag vill ge det en chans, känna efter hur det är att ha en vardag här. Jag visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig innan jag åkte, allt gick så snabbt och det var så rörigt sista veckan hemma. Jag är glad att vara med E. Vi står varandra så nära trots alla år vi varit isär. Och min sambo är kanon. Han gör verkligen allt för att underlätta för mig. Och så är han rolig. Och jag lär mig mycket nytt, verkligen. Dock måste jag se om jag kan trivas när jag även har tid att tänka. Helgen har gått i ett, så jag har inte hunnit ens reflektera över att jag haft ett liv utanför. Eller, att jag normalt sätt har ett liv utanför.

Idag ska jag till banken och sånt, kolla vad det finna för andra jobbmöjligheter, för heltid i serveringen vill jag inte gå på. Jag går sönder då. Så ska jag även till gymmet. Se hur det känns där.

Jag måste ge det lite mer tid, sen ska jag utvärdera. Solen lyser idag. Det är en bra början.