,..packa igen. Jag känner inte för det. Men jag vill inte bara gå kvar här heller. Jag kan inte sova över, granne med mitt eget hem fler gånger, det var skitskumt. Jag vill inte ens hänga där borta, det är konstigt. Och jag kan inte bo här hur länge som helst. Jag måste dra nu. Så jag drar. Och nytt är kul, men är detta rätt? Det känns inte rätt. Det känns inte fel heller, det känns bara som en idé jag inte tänkt igenom. Ibland blir dem de bästa, ibland kommer verkligheten ifatt en stund senare och frågar vad tusan man tänkte med. Och det är då jag svarar att jag väl inte tänkte så mycket alls,..

Egentligen tänkte jag, litegrann. Jag har ju en plan. Jag vet bara inte om den planen kommer att inträffa. Jag måste vänta och se. Och medan jag väntar kan jag ju likagärna passa på att se mig omkring någon annanstans, träffa fler nya människor, knyta fler kontakter, skaffa mig nya erfarenheter. Sånt är alltid bra, så egentligen har jag ju ingenting alls att förlora. Dessutom får jag tid med en saknad vän, som jag varit alltför långt ifrån, alltför lång tid. Det kommer att bli bra, jag gillar bara inte packandet. Särskilt inte när jag inte har nån aning om hur länge jag packar för. Men så är det ju hela tiden, jag borde vant mig.

Det kommer att bli bra. Och kul. Eller skittråkigt. Men när jag har tråkigt blir jag kreativ, och det är ju bra. Och kul. Ni ser, hur jag än vrider och vänder och snurrar, så blir slutsumman något positivt. Så det blir bra. Och kul. Eller skittråkigt.

Allt ska man inte veta, då vore det inget kul. Eller bra. DET vore skittråkigt.

Nu ska jag hoppa in i duschen, ta mig in till stan, handla lite, luncha med prinsessan och träna, sen hem för att invänta besök av dem där fina, som finns i dubbel upplaga :)