,..i alla fall hoppas jag det. Lämnade just Oslo och är på väg mot Geilo.

Jag satt och läste några gamla inlägg på min blogg igårkväll. Det slog mig att det är ganska exakt 6 månader sedan jag gjorde den här resan sist, då för första gången. När jag läste vad jag hade skrivit mindes jag hur jag kände då. Den gången fattade jag inte att detta tåg hade gratis internet, förrän jag skulle kliva av. :-P Den gången träffade jag också en person på tåget, som kom att betyda mycket för mig. En person som fick mig att följa med till andra sidan jorden, till världens ände, på en resa jag alltid kommer minnas. Den resan till Geilo gav mig ju inte bara en resa till Geilo, den gav mig även en resa till Sydamerika.

Sedan minns jag hur jag kände väl på plats. Jag gillade inte Geilo. Jag tyckte det var fint, men jag hade fruktansvärt tråkigt. Mest för att min vän E jobbade hla dagarna och jag inte hade något att göra, eftersom jag inte ens hittade ett vettigt gym. Inte fförrän en av de sista dagarna, då jag träffade en ny person, som visade mig ett gym, och kom att bli betydelsefull han med. Han är den som nu ska bli min sambo. Eller, kanske jag som ska bli hans sambo. Jag vet inte hur det gick till riktigt, förmodligen har jag bara trängt mig på och kanske fungerar det inte alls, men det vet man inte förrän man provat.

Det är lite charmen med nya platser, och nya människor. Man har ingen aning om vad man kan förvänta sig. Och bäst då är att inte förvänta sig något alls, för har man inga förväntingar kan man ju heller inte bli besviken.

Jag sökte jobb i spa och gym, jag fick jobb i restaurang. Jag hade tänkt mig massera och instruera, nu ska jag servera. Det är så, när det inte blir som man tänkt sig, att då blir det något annat,.. :)