Ärlighet före artighet

Hemkommen från gymmet och mitt benpass. Det var en del folk där, men de höll sig mest inne i boxningssalen, och tur var det, för jag var fasen inte tyst. Helsika vad jag tog i, måste låtit som en hel karl, haha :-P Benen bara skakade. Blev buss hem :-P

Okej,.. Här kommer mina tankar och åsikter som inte någonstans är god marknadsföring. Men hellre ärlig än artig och hellre ärlig och hatad än älskad för en falsk marknadsföring . . . Såå, har du en bild av mig som oskyldig liten ängel och vill behålla den, sluta läsa här.

Det jag tänkte på tidigare att jag skulle skriva var nåt jag kom på när jag satt på bussen och ett, enligt mig, mycket omaka par klev på. Alltid när den ena i ett par ser bra ut och den andra ser ut som stryk undrar jag hur tusan den mer välsignade personen tänkt i val av partner. Så mindes jag vad ett gammalt ex till mig alltid brukade säga när jag slängde ur mig vad jag tänkte. "Han/hon kanske är jättesnäll..." Och jag svarade att "haha, för att leva upp till DET får du va J**LIGT snäll!"

Är jag en elak människa? Detta låter kanske oskyldigt, men jag lovar, det finns mer..

När någon snubblar, halkar, slår sig, ovetande öppnar en välskakad öl, tappar sin nyköpta glass på marken, bär saker i en påse som går sönder, spiller maten i knät eller nåt annat allmänt roligt så skrattar jag. Av äkta skadeglädje. Är jag elak?

När jag ser två fula människor tillsammans, då tänker jag att stackars dem. Få vakna upp bredvid det där varje morgon och undra hur man kunde välja nåt så oattraktivt, för att sedan kliva upp, se sig i spegeln och inse varför . . . Är jag elak?

Jag dömmer människor efter deras utseende. Jag spekulerar om deras personlighet, karaktär, vanor, ja hela deras liv, efter hur de ser ut, klär sig, uttrycker sig.

Jag dömmer även människor efter vad de lägger upp på bandet i mataffären. Jag tänker mindre vänliga tankar om personer som jag ser köpa saker som inte är bra för dem.

Jag tänker okärleksfulla tankar när jag ser en tjock människa stoppa/hälla i sig saker den inte borde. Är jag elak då?

Jag håller andan när en, i mina ögon, mindre vacker person nyser eller hostar. Eller okej, ärlighet var det. Jag håller andan bara jag går förbi dem eller de sätter sig bredvid mig. Jag tror det smittas.

Jag är väldigt ogenerös på allmänna färdmedel, som tåg eller bussar. Jag har fler än en gång brett ut mig med väska och jacka över båda sätena om det kommer på mycket med folk, låtsas sova för att ingen ska vilja störa mig, och gör dem det ändå tar jag fram mitt "jag är jättesjuk"-utseende och förklarar att jag nog är magsjuk så dem nog bör välja en annan plats. Sedan skrattar jag för mig själv och njuter av all min plats när de andra får stå upp.

Säg mig, är jag en elak människa?





Kommentarer
Lisa

Sv: haha ja det kan man verkligen säga! Undrar vad fasen dom håller på med där uppe, hade lust att gå upp och säga till dom en kväll om dom höll på att möblera om eller nått? Tycker det är skitstörigt :O haha

2010-11-18 @ 06:54:25
gymmy

:) nej men jag skulle kalla det för mänsklighet..

2010-11-18 @ 12:44:42


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0