Mat mat mat
Jag tycker jag knappt gör annat än äter nu. Visst, det är mycket krångel med maten, men äter gör jag, bara att man får fixa en del själv. Igår hade jag ätit 6ggr, varav det senaste vid 19, ändå blev jag hungrig när jag gått och lagt mig och gick upp och åt youghurt o nötter vid 22 :-P
Men så tror jag ämnesomsättningen är i god gång. Det har den visserligen alltid varit, men gårdagen bjöd på 30 min morgoncardio, 30 min snabb lunchpromenad, 60 min styrketräning (axlar och mage), och totalt 3 timmar massage. Så förmodligen förbränner jag skiten. Eller, det återstår att se. Jag har sett en våg inne på gymmet, men inte känt för att bestiga den, men ska göra det nån dag.
Gillar dock inte att väga mig. Vikt är för mig bara en siffra. Och ofta en rätt ångestskapande siffra. För det spelar egentligen ingen roll vad den säger, bara just det att den säger något annat än sist ger mig ångest, vare sig det är upp eller ner. Och det har inte att gör med att jag vill stå kvar och trampa på samma ställe hela livet, nej, jag vill vidare, utvecklas, få resultat. Men det där med vikt, nej,.. det är en svår grej för mig.. Har jag gått upp får jag för mig jag blivit fet, och har jag gått ner blir jag arg på mig själv att jag låtit musklerna smita. Bättre med måttband. Men även där kan det bli fel. Något som ju varierar enormt, iaf för mig, är midjemåttet. När jag går upp på morgonen älskar jag min mage. Då är den platt och fin och smal och snygg och precis som jag vill ha den. Men den är en sån dum en, som inte tvekar på bråka, blåsa upp sig som en ballong, spänna ut sig, vad som helst. Och är magen "tjock" så känner hela jag mig tjock. Och jag vet jag inte är det. Jag vet jag inte går upp 30kg på en förmiddag. Jag vet den inte är en deg på riktigt på kvällen om jag varit nöjd på morgonen. Men det känns så. Och känslan är min. Det är jag som bär den, känner den. Så då spelar det ingen roll vad nån annan säger eller tycker. Då blir jag mest förbannad.
Men upp i vikt ska jag. Och öka i mått ska jag också. Jag ska göra det bara för att utmana mig själv, exprimentera. Se om jag pallar det psykiskt. För man kan inte vara en liten pojjo hela livet. Jag måste kunna tillåta mig själv att bli större. Och när jag säger jag ska bli biff syftar jag inte på att likna en steroidtorsk, jag vill bara bygga mer muskler. Vissa tycker det är skitfult med muskler på kvinnor. Jag undrar hur fan man kan tänka så? Undrar om dem som säger det är de kvinnorna som aldrig skulle orka ta sig i kragen och träna till sig några och de män som är såna räkor att de känner konkurrens.. Ungefär samma som med dem som säger att de faktiskt inte tycker det är fint att vara smal. Nu blir väl min låda full av hatbrev, men hellre ärlig än artig. Detta är min blogg och ingen tvingas att läsa. Det är i mina ögon dem som inte har karaktär nog att gå ner i vikt. Som skyller på arv, låg ämnesomsättning, eller att det helt enkelt tycker det är "fint" med lite kurvor. Jo visst, kurvor i all ära, men övervikt är något annat. Och det gäller vare sig det är 5 kilo eller 50. Övervikt är inget man ska bära runt på. Finns ingen anledning.
Nåt av det roligaste jag vet är att hjälpa folk som ber mig om råd. Jag hoppar inte på dem som inte ber mig, men vill nån ha hjälp, med kost eller med träning så tycker jag det är skitkul. Men, här finns ett men. Det jag säger passar inte alla, det jag gör bör inte alla göra. Men jag råder heller ingen att träna eller äta som jag gör om deras mål är andra än mina.
Nu snurrade jag in mig rejält känner jag. Och skulle kunna fortsätta hur länge som helst, men måste ge mig nu. Vet vissa av er förstår precis vad jag menar. Förmodligen dem som känt samma sak. Ni andra undrar antagligen bara var tusan jag snöade in nu någonstans. Men klockan är 7 på morgonen, jag har varit vaken i princip hela natten, kamelen har fått besök och den stackaren blev fast på flygplatsen i Barcelona halva dagen igår så hon kom fram mitt i natten i natt. Och jag vet inte varför, men jag vaknar vid fem på mornarna, kan inte sova mer, så går upp. Men jag är pigg. Det är jag faktiskt. Och nu ska jag ut en sväng.
Tack o hej
En typ av killar som inte gillar muskler på tjejer är dom som vill att tjejer ska se ömtåliga ut. Antar att det är en bristande självkänsla och bristande känsla av manlighet. För min karl är då inte rädd för att jag ska bli hulken och inte behöva honom till att öppna syltburkar =))
Kompis kompis,.. kloka ord.
Kom på sen, att en annan är kanske den typen som inte gillar att kvinnan får vara klossen vid parträning, aahahaaa ;-P
hehe, ja jag läste att du körde på det det. Har kollat upp ett flertal preworkouts. Men tänkte iaf testa och se hur man mår efter intag. Jag vill få känslan att vilja springa till gymmet och när jag väl är där kunna pumpa mer än vanligt för att ta sig ut helt. Den psykiska viljan att fortsätta göra reps fast kroppen brinner rejält av mjöksyra:P
Hur är det annars? Jag märker att du är väldigt upp och ner, men det är klart att alla har sina bra och dåliga dagar. Trots motgångar tycker jag att du tacklar det väldigt bra. Jag tex, gav ju upp norge efter nästan 1månad. Men jag har ju fått timanställning på sjukhuset nu, men det är bara en kort period. Det jag får är att jag kan skriva ner det på mitt cv så ser det lite bättre ut:P Men träningen går bra för dig antar jag^^ Det verkar alltid ha gått bra för dig med träningen, någon så fit som du har jag inte sett. Det är liksom kanske 1/10000 som är så vältränad. Elite:P
Vi hörs! Det var länge sen...
kram
