När jag läste min utbildning gjorde vi en mall en dag. Det var en mall för hälsa. En kvadrat som var uppdelad i fyra delar, med pilar som pekade åt varsin rubrik. Frisk, Sjuk, Mår bra, Mår dåligt. Så kunde man själv, eller från terapeutroll låta sin patient, utmärka var denne befann sig.

Denna mall kom jag att tänka på imorse, och det slog mig då att vår hälsa och vårt välbefinnande till största del handlar om en självupplevd känsla. Vi kan må bra trots att vi av någon diagnos anses vara sjuka, precis som vi kan ”dömas” vara friska, men ändå må dåligt.

Personligen blir jag ofta hjälp av att påminna mig om detta. När jag tycker jag mår dåligt tvingar jag mig själv att försöka sätta ord på varför. När jag sedan gjort det är mitt nästa steg att tänka mig in i en situation som är precis tvärtom och fråga mig om det får mig att må bra? Ibland blir svaret ja, och då måste jag se fundera över hur och vad jag kan ändra för att ta mig dit, men ibland blir svaret nej, för själva anledningen till att jag inte mår bra kan vara för komplex.

Och att inte kunna sätta ord på vad felet är ger en känsla av att inte ha kontroll. För hur ska något kunna bli bättre eller hur ska man kunna få hjälp om man inte ens kan tala om vad som är fel? Kontroll, kontroll, alltid den eviga kontroll.

Jag tror vi skulle må så mycket bättre om vi släppte lite på den. Vi måste inte alltid veta vad vi gör, vi måste inte veta var vi är påväg eller vad som kommer att ske. Ibland räcker det med att veta vad vi ska göra härnäst.

Det vi kan kontrollera är oss själva. Vilka vi är, var vi står. Våra åsikter och värderingar. Men faktum är att jag tror att trots det innebär att gå utanför vår trygghetsmall så bör vi släppa på kontrollen även där. Vi behöver inte alltid veta vilka vi är, för då livet är en ständig utvecklingsprocess kommer avsaknaden av kontroll och struktur bara möjliggöra förändring, förbättring, förnyelse.

Är jag helt ute och cyklar?