..det känns som tiden bara springer iväg, rusar ifrån mig, försvinner utan att jag hinner med.

Jag har nu endast max 10 jobbdagar kvar här. På stället som varit mitt jobb och hem i över ett halvår. Det känns jättekonstigt.

Dagen idag började bra, hade ingen behandling bokad så hann köra ett axelpass innan vattengympan, sen en lätt lunch och en promenad på en timme. Men sen har jag bara haft receptionen och ingenting alls att göra. Och då hinner man tänka mycket, nästan för mycket. Funderat över vad jag ska göra hemma sen. Men jag vill egentligen ens inte tänka på det, för jag vill ju inte hem. Min närmsta plan är en tripp till Norge som bär av 12 maj, så blir jag där tills.. ja, tills jag åker tillbaka igen.

Men sen då? Sen är det enda som fyller mig ångest. Jag vet jag har min familj och massor med underbara vänner att träffa. Men jag vet också hur snabbt man traskar tillbaka i sina gamla skor, i sina vanor, i vardagen. Jag vet hur lite tid där finns, då de små luckorna snabbt fylls igen med en massa krav och måsten, och om inte det, bara försvinner i intet.

Jag vet hur många vänner jag har som är duktiga på att yttra orden ”vi måste ses snart” men att det bara är en artighetsfras. Sen finns inte tiden. Och jag vet att hemma, så är jag inte ett dugg bättre själv. Jag är precis likadan.

Jag vill inte vara det, och jag vill inte dit. Jag vill stanna här, där jag utöver arbetet rår över min egen tid. Där jag gör det som för stunden faller mig in. Där jag har tid att reflektera, lugn att höra mina egna tankar, möjlighet att känna efter. Och tro det eller ej, uttrymme att bli uttråkad!

Men jag måste hem. Jag måste hem en stund, det vet jag ju. Jag har ett liv där med, en lägenhet, och min lilla Rasmus <3 Men jag väljer att se det som ett avtramp till något nytt. Hem och landa, för att sedan ge mig av igen. Var det bär av då vet jag inte. När vet jag inte heller.

Vet jag egentligen någonting? Nej, det gör jag ju inte. Är det då någon idé att lägga ner tid på att grubbla och oroa sig? Förmodligen inte. Vad morgondagen bjuder oss på är ännu ingen som vet, den som lever får se. Vad jag behöver träna på är att ta vara på nuet. Tänk att jag behöver sitta och skriva såhär för att inse det.. Om och om igen,..

God wont ask you tomorrow what did you think, what did you dream,

what did you want, what did you plan?

God will ask you, what did you do?