Ibland får man kommentarer som sätter spår. Som etsar sig fast i huvudet där de upprepas som mantran om och om igen. Jag fick en sådan igår.

Allt handlar inte bara om dig och din träning

Jag har tänkt på det i natt och jag har tänkt på det hela dagen. Vad mina dagar, mina tankar, mitt liv, handlar om bestämmer ingen annan än jag själv. Det har ingen annan heller rätt i att värdera huruvida det är rätt eller fel.

Mitt liv handlar visst om mig själv. Kalla mig egocentrisk om ni vill, det är ett begrepp jag kan relatera till, men för den skull är jag inte egoistisk.

Och mitt liv handlar just nu väldigt mycket om min träning. Inte bara, men det står väldigt högt på min prioritetslista. Och det vet dem som känner mig. Detta för att det är ett av de största glädjeämnen jag har och något jag lever för att göra. Något som kan göra den mest dystra, svåra eller jobbiga dag bra. Något som får mig att må bra och hjälper mig att känna kärlek till mig själv, en tillfredställelse och något som sedan underlättar att sedan möta mina medmänniskor med ett vänligt sätt.

Jag har inte varit där jag är idag, jag har inte alltid insett de saker jag kan se idag, handlat på ett sätt jag kan nu, Jag har inte alltid agerat och reagerat som jag gör i dagsläget. Och fortfarande är jag inte felfri, det är inget jag strävar efter heller, för det är för mig inget rimligt mål, men jag jobbar med mig själv, och jag gör det varje dag.

Det är därför det gör så ont med kommentarer av värderande slag, kommentarer om hur jag är, hur jag tänker, vad jag gör, som inte alls stämmer överens med den bild jag har av mig själv. Jag fick höra så många saker på en gång igår och de träffade alla så hårt. Jag kände mig så missförstådd. Och saken är den att jag inte riktigt vet hur jag ska ta åt mig, eftersom det handlade om saker jag aldrig hört av någon annan förut. Och jag tycker jag brukar omge mig av vänner och personer som är uppriktiga och inte håller inne med sina åsikter.

Allt handlade inte om träning, men för att återgå till det så är det som sagt en stor del av mitt liv. Det tar mycket av mina tankar och jag vet att det är det jag pratar om mest, till allt och alla. Varför? Jo, för att det är det som intresserar mig. Det finns saker i mitt liv jag värderar lika högt, men dem är få. Ett förhållande skulle tillexempel aldrig få gå före min träning. En partner med krav om kompromiss på den biten skulle jag aldrig acceptera. Och det är en av de stora anledningarna till att jag inte har något förhållande. Jag gillar inte när någon annan försöker bestämma över min tid. I slutänden blir det aldrig bra, det vet jag sedan så många gånger förr.

Och vad gäller vänner, så ursäkta om jag pratar mycket om mig själv. Det vet jag att jag gör. Men be mig hålla tyst så gör jag det. Vill du inget höra, så låt i så fall bli att fråga mig saker, för får jag en fråga så tar jag det som att du är intresserad, och då svarar jag. Men kom inte och anklaga mig för att vara självupptagen och ge mig dåligt samvete för att jag inte ställer just de frågorna du vill jag att ska ställa. Jag är ingen tankeläsare, så berätta istället det du vill, för berättar du så lyssnar jag. Säkert har jag brister, men det har vi alla, och jag har inte anmält mig till någon nominering av Best friends Award 2011. Var min vän om du tycker om mig, annars låter du bli.

Samma gäller mig blogg. Jag skriver om det jag känner för. Det är helt offentligt, så får den som vill läsa, varsågod, för den det inte passar, läs något annat.

Jag är bara den jag är. Det enda jag kan och det enda jag vill. Det enda jag någonsin tänker vara. Att ställa krav på mig är ingen idé. Jag ställer krav på mig själv och det är de enda krav jag godkänner. Att försöka ändra på mig kommer inte tjäna någonting till. Jag kommer bara finna dig som ett störande moment och göra allt jag kan för att undvika dig.

Mitt enda råd är att du umgås med dem du gillar. Visa dem din uppskattning. Resten gör du bäst i att lämna ifred.