Igår när jag visade mitt nya lilla påhitt på armen för Lotta gav hon ifrån sig ett konstigt ljud följt av ett ”jag kan inte titta!”. Och när jag vaknade imorse blev jag lite förvånad själv, för jag hade ju nästan glömt bort det. Men jag tycker det är fint. Det är ju bara ett smycke och smycken använder ju många. Jag råkar kanske bara gilla att sätta fast mina smycken. Jag menar, tappa dem vore ju onödigt,..

Men nog om det nu. Jag gör inte bara dumheter, nej, jag gör en hel del vettigt också. ;) Till exempel så läser jag just nu en bra och intressant, mycket välskriven bok, där följande rader nyligen hoppade över mig:

”I rätt miljö kan ett musikaliskt barn växa upp till en världsberömd konsertpianist. Uppväxt i en annan miljö kanske det vuxna barnet får nöja sig med att vissla en snutt på väg till fabriken”

Dessa ord satte igång en tankeverksamhet hos mig. Jag tror absolut på att vår omgivning påverkar hur vi formas som människor, men jag tycker inte det riktigt är så enkelt som att vi kan lägga över allt ansvar, enbart på vår uppväxtmiljö. Nej, som jag ser det har vi en stor del i det själva. Oavsett hur mycket eller lite uppmuntran vi fått tidigare i livet är utveckling något man måste välja. Alltför många lägger band på sina kreativa krafter och hindrar sitt självförverkligande. I många fall tror jag en brist på självförtroende ligger som bromskloss för nya möjligheter, men ibland även den nuvarande livssituationen. Jag fick nämligen ett sms från någon som står mig mycket nära ungefär i samma stund som jag satt med boken. Hon skrev från en plats där alla hennes sinnen finner frid och harmoni och beskrev hur hon ”hör själen prata med mig, i klartext vad jag innerst vill och önskar. Vad som är viktigt och sånt jag trott varit viktigt..”

Och det är något jag så väl känner igen. Platser, situationer, möten eller ensamhet, stunder där man genomströmmas av en känsla av närvarande. Nästan som en uppenbarelse. Och detta tror jag är det viktigaste, att hitta dit. Det som har varit är historia, kanske är det bra att gräva i passerad tid när uppgiften är att finna förklaringar, men ändå är det bara nuet vi kan påverka.

För mig har denna resa gett mig många återkommande stunder av närvaro i mig själv. Jag har lärt mig och framförallt förstått så mycket nytt om mig själv. Bara en sådan sak som att kunna sitta och läsa en bok har gett mig massor. Bara kunna landa, stänga av omvärlden och försvinna in i en annan värld för en stund. Det ger nya perspektiv, nya ögon att se med när man väl återvänder.

Det är alla de här sakerna som gör att jag inte vill hem igen. Till all hets, för jag vet hur lätt jag tappar bort mig själv. Livet känns så rikt just nu.

”Det är en sak att lämna en bristfällig miljö, att bryta upp och förändra. Men det är en annan sak att göra sig av med saknaden i hjärtat”