Jag är verkligen inte svår, inte det minsta krävande.

Det enda jag behöver är mat när jag är hungrig, vatten när jag är törstig, kaffe när det är morgon och sömn när jag är trött.

Jag behöver värme när jag fryser, närhet när jag känner mig ensam, lugnande ord när jag är stressad. Kärlek när jag känner mig mottaglig för den, bekräftelse när jag känner mig bortglömd och en tröstande famn när jag är ledsen.

Jag vill gärna bli förstådd även när jag inte kan förklara, vill gärna att ni läser mina tankar så jag slipper formulera dem i ord och vill helst att ni vet vad jag vill redan innan jag uttryckt det.

Jag vill bli sedd och jag vill bli hörd och jag vill stå i centrum. Samtidigt vill jag få ha min ensamtid och kunna bli lämnad ifred, kunna gömma mig om jag vill och få vara onåbar.

Jag vill vara mig själv och jag vill vara någon annan och jag vill ha allt och jag vill inte ha någonting.


Men,.. det är liksom allt och det är ju nästan ingenting.