Kom hem i förrgår kväll, hade sovit dåligt natten innan så var trött, tyckte jag hade ont  lungorna också och talade om för mina nära och kära att jag alldeles säkert var döende i nåt jättefarligt och på det mina 36 graders feber.

Så gick och la mig vid nio. Första gången jag klev upp var 16 timmar senare, för lite vatten. Då tog jag även tempen och hade feber på riktigt. 39,2 grader. Aldrig haft det i hela mitt liv och på mig som i vanliga fall har en morgon temp på ca 35,5 var det som att vara döende på riktigt. Ett helt gäng hantverkare rev och borrade och förde ett jäkla oväsen i badrummet vägg i vägg med mitt sovrum, men jag orkade inte ens reflektera över det, jag bara sov.

Idag har jag varit uppe ett par gånger, men oftast har det varit tillräckligt ambitiöst att tagit mig till köket och hämtat vatten eller till toan för att sedan gå och lägga mig igen. Igår kväll tänkte jag att imorgon kan jag nog gå och träna.. riktigt så blev det inte..men idag har jag iaf druckit te och till och med fått lite i magen. Inte av hunger, men av rädsla för att musklerna ska förtvina,.. :-S