..jag behövde lite hjälp idag och en generös vän gav mig ordagrannt ett handtag. Som faktiskt också var precis vad jag behövde ;-)

Mycket snällt,.. men förövrigt känns allt bara som en enda röra just nu. Ingenting är som jag trodde det skulle vara. Just idag är jag extra ynklig för jag har ont i mina lungor och är tvärsäker på att jag är döende. Det började igår. I lungorna och i hjärtat. Gick och tränade idag ändå, kanske dumt, men jag körde ingen kondition. Blev ett benpass och det gick bra, men det var jobbigt och jag ville bara telepatera mig hem till sängen när jag var klar. Igår körde jag bröst och det mesta gick bra, men inte bänk. 40 kg, sen ville axeln inte ha på mer. Dumma dumma axel.

Och så är det allt det andra. Allt som bara överöser mig. Som jag inte alls bett om. Jag skulle ju inte ens vara hemma nu. Men tur är det ändå att jag är det. Och inte vet jag när jag ska tillbaka. Det är också jobbigt, jag har ju ingen aning om nånting. Och kan inte påverka det heller. Lite av en maktlöshet. Och jag hatar det.