Att sova inatt gick bara inte. Tankar som for omkring i huvudet och jag bara snurrade in mig. Både i dem och i mitt dumma lakan som inte vill ligga på plats. Så jag gick upp istället, laddar här med morgonkaffe, protein och en banan. För snart ska jag ge mig ut och benen ska få löpa, långt och länge. Det får bli min terapistund.

Ibland känner jag mig så hjälplös när jag befinner mig här borta. Så långt ifrån allt och alla. När jag skulle vilja så mycket. Finnas där när jag behövs.

Kompis, förlåt mig. Det känns jobbigt som fan. Jag vill kunna lysa upp din dag som du gör med min <3