..att ni frågar. Vad jag ska göra sen. När sen? Och hur ska jag kunna veta det? Jag har ett sjukt planeringsbehov, men jag vet att det bästa brukar vara det som bara händer. De tåg jag hoppar på i bara farten. Utan att tänka för mycket. Då jag fångar dagen och det som erbjuds, inte kan bli besviken av förväntningar, inte kan bli irriterad på förändringar.

Dessutom kan jag inte planera något vidare långt just nu. För hur hösten och vintern kommer se ut beror inte bara på vad jag vill. Så bespara mig den energin att försöka förklara, att försöka formulera, att själv reflektera. Jag blir inte klokare av att grubbla. Jag vet precis vad jag vill, men jag vet bara inte i vilken ordning det är möjligt att uppfylla. Allt går att verklighet av nu nu nu, ingenting är ju omöjligt, men ibland måste jag lugna min iver. Kanske har livet något annat att erbjuda mig nu, precis just nu, som inte erbjuds någon annan gång. Och gör jag allting nu, vad gör jag då sen? Hittar på nåt nytt förstås. Så snurrar det bara på. När hinner jag andas, njuta, vara tillfredställd? Jag vill kunna vara det under tiden. Njuta av det jag gör och inte bara leva på det jag såsmåningom ska uppnå. Många gånger när jag tagit ett beslut, kunde jag säkert valt ett som varit bättre. Men kanske behöver inte allt vara det optimala. Allt ger erfarenhet. Jag lär mig om vad jag vill och lär jag mig inte om vad jag vill, så lär jag mig kanske om vad jag inte vill.

Nu ska jag till gymmet, träna rygg. Det är vad jag vill nu.

---