..det är helt otroligt. Jag liksom slutar inte förvånas.

Jobbat hela dagen idag, öppning til stängning och det har varit lite av en hektiskt dag. Eller, kanske mest rätt ord är händelserik dag. Kunder som inte riktigt förstår att man betalar för de varor man tänker ta med sig hem, som inte kan läsa, eller som bara vaknat på fel sida, saker som inte vill fungerar, och så på det, min vanliga klantighet. Igår var dock klantigheten värre än idag, igår lyckades jag välta en hel pall med öl inne på lagret så att burkarna (tack och lov det var burkar!!) flög åt alla håll. Finfin förfest. :-| 

Hur som helst, efter jobbet var det rakettempo till gymmet innan dörrarna låses. Ett benpass med min underbara vän P-E väntade. Körde framsida och sen vader. Baksidan får vänta ett par dagar till. Har kommit på hur jag ska lägga upp mina pass över veckorna. Jag kör ju 6 dagar/vecka, men delar kroppen oftast bara i 5 pass, så jag tänkte köra ben 2ggr varannan vecka, och de andra 2 ryggpass. :)

När A var här så tog vi lite bilder. Han ville träna fotografera och jag behöver lära mig posera. Så ville jag även gärna se hur jag såg ut. Det blir ju skillnad när nån annan fotar. Det var kul. Och gav mig förmodligen en mer både realistisk och rättvis bild av mig själv. I spegeln är det så lätt att stirra sig blind på de saker man alltid gjort, även när dem ändras. Och i spegeln är det svårt att se en förändring, för där ser man sig själv alldeles för ofta. Kanske får ni se bilderna en dag, men inte idag. Jag vet inte om jag vill. Jag vet inte varför jag skulle. Jag måste fundera på saken. :)

Och så bara ett litet tillägg. Både när jag skriver här och när jag pratar med andra, är att jag tänker högt. Därför bör inte alltid alltför mycket vikt läggas vid mina ord. Jag funderar, uttrycker det som rör sig i mitt huvud, ändrar mig ibland samtidigt som jag hör mig själv sätta ord på det, börjar om, ändrar mig igen. Men det handlar inte om velighet. Det är mitt sätt att resonera med mig själv. Och det är lite av mitt syfte här, jag tänker, jag vill gärna höra er åsikt, men jag hinner kanske tänka om innan den kommit.

Aight, det var allt. Hoppas ni mår bra och att ni leker med livet, så inte livet leker med er.


Jag kallar dig absolut inte hopplös. Jag ser uppfattar bara dina chanser att komma till insikt till väldigt små.