..hypokondriker. Nej, faktiskt inte. Lite grann, men mest åt andra. Ni vet, när ni har ont och jag talar hur livsfarligt det säkert är. Jo, mycket tumörer har jag. Ont i hjärtat så är det en tumör, ont i lungorna så är det flera stycken. Men egentligen menar jag det ju inte. Inte så mycket i alla fall.


Den enda tumören jag är rädd för är en hjärntumör. Bara för att jag alltid trott jag en dag kommer få en. Därför avskyr jag huvudvärk. Det är så obehagligt. Jag har det sällan, men de gånger jag har det så är den ond. Och min huvudvärk som kom i benpasset, och sen igår i axelpasset, kom tillbaka idag. Nu menar jag inte att det är en tumör, det förstår till och med jag att man inte får en tumör pang bom av att köra benpress. Men jag undrar vad det är, för den är hemsk. Den bara trycker i hela huvudet. Och den fanns inte på dagen, men jag skulle börja med armhävningar, och från ingenstans bara kom den tillbaka, precis likadan och jävlig. Och sen satt den i hela passet, så stundvis såg jag ju inget skit.


Jag hatar värktabletter, men när jag kom hem svalde jag två stycken. Tvättstuga som väntade och matlådor som behövde göras. Nu känns det bättre, tvätten är ren och på tork, jag har lagat ris, bovete, fisk, omelett, rödbetor i ugnen och kokat ägg. Ätit middag och packat två fina lådor till imorn. Bär av till Alingsås för att se på Ahlströmer trofén, och jag är så sjukt förväntansfull, ska bli så kul! :-D Så nån dum huvudvärk tänker jag inte ha. Och inte vill jag känna mig så här orkeslös heller.

Dock är det kanske inte konstigt om jag är lite slut. Idag var sjunde träningsdagen och jag har pressat mig själv hårdare än jag gjort tidigare. Dessutom har jag jobbat varenda dag, och det har inte varit helt lugna dagar. Idag tyckte nån idiot att det var en bra idé att försöka stjäla ett helt lager fryst oxfilé, och när han blev stoppad blev ett jäkla liv. Och jag kan inte påstå att Linköpings poliser är de snabbaste att rycka ut, tog en bra stund innan de kom och då hade vi en skrikande och sparkande ordentligt påtänd man liggandes en meter från kassan där jag stod och försökte så normalt och oberört som möjligt fråga mina kunder "var det bra så..?"

Det hela gjorde iaf att jag inte kom iväg som jag skulle och så väl behövde för att hinna hem och äta innan min massagekund, så min enda lösning blev den mindre bra kombinationen, äta på cyklande fot. :-/
Fick halvt stressa ihjäl mig. Ja, allt var en ren kaos. Så när min kund sen inte dök upp, och jag efter tjugo minuter får tag i pärmen och möts av informationen "avbokad" men inte fått bli meddelad detta fick jag nog. Det blev ett tack och hej, börja leta efter nån annan massör om ni vill ha någon, för mig kan ni inte räkna med igen. Sen tog jag en fet svart penna och strök mig ur den där pärmen. En lyckad lösning vet jag inte, men så är fallet nu. Jag går inte med på vad som helst.

Det blev iaf ett genomfört bicpes/tricepspass. Och trots att jag trodde mitt huvud skulle spricka så är jag glad jag inte gav upp. Den känslan hade varit värre.

Imorn är vilodag. Så då ska jag se till att äta och ladda om. Och kolla på muskler och inpireras och hämta energi. För på söndag börjar en ny vecka.. ;)