..väldigt mycket. I varje pass. Biceps/triceps idag och jag brukar normalt inte köra dem tillsammans, men nu hade jag inget vidare val mer än gilla läget.

Det tar en stund för mig att fokusera, att komma in i vad det är jag gör och ska göra. Tyvärr. Och det är inte Mr S sen att påpeka. Vilket är jobbigt, men bra. För skulle han inte göra det skulle jag inte få tvinga mig till det mentala engagemang som behövs, för att jag ska kunna prestera något vettigt. Jag förstår ju, alltihop, men ibland tar det tid att koppla bort allt annat som rör sig uppe i det där huvudet.

Passet gick bra och efter instruktioner, råd och tillsägningar hittade jag kontakten med musklerna jag skulle. Och vilken skillnad det blir då. Det blir jobbigt på ett helt annat sätt, men på ett så otroligt ontskönt sätt. Och det känns så fruktansvärt bra efteråt.

Dock måste jag väl lägga i en högre växel. För inga muskler sa han kändes. Inga muskler (!!). Fy fan. Dem har bara lurat mig. Eller så var han bara dum. För han vet det fungerar. Jag vill inte va nån kyckling och inte ha strutsben, vill inte se ut som nån uppochned vänd kon och jag vill inte att mina muskler ska vara mjuka. Så därför taggar det mig när jag blir förbannad. När han säger sådär dumma saker. Dock kommer svar på tal ur min mun, som inte alltid Mr S gjort sig förtjänt av, men jag får hoppas att han tar emot dem med ett dövt öra. För han är ju liksom helt kanon. Liksom fyra av fem toast-kanon..