,..finns det inget enkelt recept, pa varken karlek, framgang eller lycka.

Karlek ar nagot manga langtar efter nar de inte har det, tar for givet nar de har den och alltfor ofta slanger bort i tron pa att graset evigt ar gronare nagon annanstans. Ar det sa? Jag vet inte.

Framgang jobbar manga hart for, en del nar den, andra inte. Men vad ar framgang? Finns det ett skrivet matt pa sadan? Ar det inte vi sjalva som satter var ribba dar, och likasa vi sjalva som avgor om vi nar den eller inte?

Och sa lyckan. Det eviga tjatet om lyckan. Jag tror, som jag sagt innan, att lyckan inte kommer till den som soker, utan till den som gor sig mottaglig for den. Jag tror den lyckligaste manniskan ar den som uppskattar det lilla. Och framforallt den som lyckas fokusera pa och gladjas at det den har, istallet for att lagga energi pa vad den saknar.

Jag kanner mig ha allting. Inte for att jag ar battre an nagon annan. Jag kanner mig bara omgiven av karlek. Jag maste inte vara i ett forhallande for att kanna mig alskad, och inte heller for att alska. Jag alskar mycket, och ja, ibland slanger jag karlek omkring mig till hoger och vanster, men i mi varld ar den inte mindre vard for det. Jag tycker jag har natt framgang, inte i allt och absolut inte sa jag kanner det ar tillrackligt sa jag skulle sluta strava uppat, men i mycket jag gjort sa har jag anda lyckats. Och framgang ar for mig inte bara det som syns utat, det ar lika mycket, om inte mer, nagot jag kanner pa insidan. Hur jag handskas med mig sjalv, tacklar mina motgangar och hanterar mina kanslor. Och lycklig, ja det ar jag. Jag vill mycket, och garna allt pa en gang. Jag ar manga ganger en rastlos sjal och har ofta svart att leva i nuet. Men visst ar jag lycklig. Jag har alldeles for mycket vackert omkring mig for att inte vara det.