,..att forsta. Vad som far en annan manniska att reagera sa starkt negativt pa en annan persons kansla av lycka. Varfor man skulle vilja forminska eller kvava kanslor av karlek, pasta att dem inte ar riktiga eller av ett mindre vart slag. Varfor man overhuvudtaget valjer att engagera sig i nagot som vacker kanslor av ilska, vrede, irritation, eller vad det nu kan vara.

Jag ville skriva ett svar. Men jag tanker lata bli. For jag vet, att aven om jag skriver tio svar, sa far jag elva tillbaka. Och denna karusell har snurrat sa manga ganger nu, att jag lart mig att den inte gar framat, den gar bara runt runt runt.

.

De manniskor jag valjer att ha i min omgivning behover inte sprida gladje, eller ens gladjas med mig. Men jag valjer bort dem som far mig att kanna en slags obefogad skuld over mitt eget valbefinnande. Medvetet eller omedvetet.

.

Jag forsokte att forsta, men jag lyckades inte ensam. Nar jag daremot fick hjalp fran nagon i min narhet blev det enklare att se det hela ur ett annat perspektiv. Vi ar helt enkelt olika, nagon mer konkret losning finner jag inte.

.

De kanslor som finns inom mig, ar mina egna. Det ar jag sjalv som tokar dem, och jag sjalv som satter ord pa dem. Om jag vill kalla en kansla av varme for karlek, da kallar jag den karlek. Vill jag kalla en kansla av sprudlande inre energi for lycka, sa kallar jag den for lycka. Yttrar jag sedan mina kanslor har, sa ar det for att dela med mig, till den som vill vara en del.

.

Jag tvingar ingen att lasa, jag tar garna emot kommentarer. Men precis som med ord vi sager, fungerar det med ord vi skriver. De beror, de finns kvar, de lamnar spar. Kanske inser vi en dag vikten i att fundera en gang extra innan vi yttrar alla vara asikter. Ger det mig sjalv sa mycket att yttra den, att det ar vart det aven om den direkt sarar en annan manniska?

.