,..i Sverige och nu även i Linköping.

Känns konstigt. Jättekonstigt. Jag är hemma hos mamma. Och ja, detta är hemma, här känner jag mig hemma, men jag bor ju inte här. Bara tillfälligt. Var bor jag just nu? Jag är förvirrad. Jag vill ta min väska och vända. Samtidigt inte. jag älskar att vara här, men just nu skulle jag inte vara här, jag var inte inställd på det.

Förstå mig rätt, jag har haft en mysig pratstund med syster och jag vill träffa er, vännerna, men just nu är jag i hjärtat någonannanstans, iväg, på vift, ute i vida världen. Kanske känns det annorlunda när jag vaknar imorgon, men gör det det inte, ja då blir jag nog inte här långvarigt. Jag vill gärna låta L bo kvar i mitt slott iaf till maj som vi sagt, och isf måste jag hålla mig på annat håll till dess.

Resan hem var lång. Jag vet knappt om det är morgon eller kväll eller dag eller natt, än mindre vad det är för veckodag. Lördag säger almanackan. Jag började resa i torsdags morse. Flyget var fast i Argentina, så jag kom inte langre än till Santiago, fick stanna där en natt, sen vidare mot Madrid fredag. Så kom jag dit inatt kl 3, men då var det morgon där och klockan blev 8, så natten liksom bara försvann. Sedan vidare med ett nytt flyg till Arlanda, och sen ett tåg därifrån till Linköping.

Men ja, nu är jag här. Och jag har ätit mat och jag är trött och klockan säger att det är okej att sova, även om den för mig bara är tidig kväll. Jag ska försöka. :)

Imorgon ska jag träffa E och det ska bli kul. <3 Kanske får jag träffa nån av de andra med. Jag har ingen aning vad dagen bjuder på. Jag skulle vilja träna. Jag har inte tränat sen i måndags. Men jag har gjort annat, och det har kännts bra. Jag har aldrig känt mig såhär mjuk och platt som nu, men det är okej. Jag vet att jag kommer att ändra det, jag vet att detta bara är ett litet avbrott i min annars så inrutade vardag. Så jag njuter, jag passar på och njuter. Och jag är så glad att jag faktiskt klarar av det.