..om bussarna ala Chile. For dem ar en historia for sig.

Jag aker inte buss. Normalt satt. Har aker jag buss. Jag har liksom inget val. ;-P

Bussarna i Chile heter ingenting. Eller jo, det gor dem, men dem har femton skyltar pa varenda buss sa det ar omojligt att skilja den ena fran den andra. Dealen ar att du hoppar pa en buss, fragar chaufforen, och ar du pa fel buss har du anda redan hunnit aka minst tva hallplatser, for han vantar inte med att fortsatta kora.

Bussarna i Chile aker fort. Och med fort snackar jag inte fort for att vara buss. Bussarna kor om bilarna. Och det ar en regel snarare an ett undantag.

Bussarna i Chile aker som galningar. Formodligen for att det ar galningar som sitter bakom ratten. Och att vagarna ar rena sjalvmordsunderlaget gor inte att trygghetskanslan forstarks.

Pa bussarna erbjuds diverse underhallning. Om inte nan tjock tant hoppar ombord och sjunger for full hals med en liten gubbe pa gitarr som sallskap sa hoppas det pa killar som saljer glass. Och dem kommer titt som tatt. Minst en pa varje resa, aven om du aker i tio minuter.

Att kliva av bussen ar ett spannande projekt. Nar nagon vill av ser man personen stalla sig upp, bussen saktar ner och sen ar personen borta. Nasta sekunde ser man honom pa gatan. Utan att bussen egentligen stannat. I princip samma sak ar det nar folk stiger pa. Aka buss ar inget for den langsamme.

Ja, det var historian om bussarna i Chile. Historian om mig ar kort idag. Jag mar bra, men jag ar en dalig backpacker. Jag bor pa ett hotell. Ett hotell med jacuzzi pa rummet och gym i huset. Men jag ska inte stanna sa lange, veckan ut max. Sen en svang till Santiago.

Jag har ett kok ocksa. Det ar det basta. For jag har lagat min egen mat. Dock hittade jag varken stekpanna eller kastrull, sa jag har gjort bade grot, ris och omelett i mikron. Det gick bra, men jag gillar inte mikro. Sa fragade jag varfor fasen jag har en spis om jag inte kan laga mat pa den. Fragade om jag kunde fa lana en kastrull. Det fick jag inte. Sa gick jag upp igen, och upptackte att i koket har jag en kokso. Och den innehallet ett skap. Fullt med kastruller. Bra jobbat, haha

Sa har jag akt en lang tripp idag. Jag hade tva arenden. Hitta en proteinbutik, vilket jag gjorde. Sa nu kommer jag overleva ett tag till. Jag har kopt en stor burk med 2,6 kg whey i smaken cookies and cream. Den var god, jag har smakat. Men jag kommer formodligen trottna pa den, egentligen alldeles for sot for min smak. Och sa blev jag ruinerad. Protein ar dyrt har. Sa skulle jag aven hitta en telefon. Det gjorde jag med. Men jag fick inget svar i andra anden. Sa besviken jag blev. :(

Nu ska jag ata. Jag ar hungrig. Jag vill inte forsvinna. Jag vill verkligen inte det. Jag langtar sa mycket efter traningen, efter min teammate och vara pass tillsammans. Mina ben vill ha ett mordarpass. Hela min kropp vill det. Sarskilt saknar jag den dar forbannade bengrejen som jag hatar. ;-P

Jag skickar kramar till er hemma och hoppas ni tar hand om er och varandra. Jag tar hand om mig sjalv, sa ingen nod pa mig :)