Så länge smärta är,..

.
,..fysisk, så går den att bortse. Tänka bort, fokusera på något annat. Eliminera, sudda ut.
.
Eller?
.

.
I mitt nästa liv ska jag bli något annat än kvinna. En noshörning kanske. Eller något mer avslappnande. Kanske en soffkudde. Eller en tekokare. Vad som helst där jag slipper ha så ont att jag tror jag ska dö av någonting som ska vara en fullt normal process. För all smärta går inte att tänka bort, i alla fall lyckas inte jag.
.
Nu tänker jag dock göra något jag kan, som jag vet jag klarar av. Förflytta smärtan. Smart eller inte, låter jag bli att spekulera i, eftersom svaret förmodligen skulle bli det senare.
.
Vi ses i Nangijala.
.
Eller?
.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0