,..har varit aningen förvirrande. Stundvis i alla fall. Och att ens försöka sätta ord på det känns just nu som att bara snurra in mig desto mer så det tänker jag låta bli.

.

Rent träningsmässigt kan jag dock göra en sammanfattning. Måndagen började med ett axelpass som bröt mitt psyke i smådelar. Ja, såhär i efterhand tror jag det var där mitt orimligt låga sinnestillstånd tog sin början. Hantlarna var alldeles för tunga och när jag såg mig i spegeln hittade jag inga axlar, någonstans. Så, det var då jag började tjura och skulle börja baka surdeg i stället.

Tisdagen tog jag mig igenom med en jäkla huvudvärk, sköt upp ryggpasset till onsdagen, gick på massage och drog 40 svettiga minuter på löpbandet istället. De enda muskler jag kunde se hemma i spegeln var magmuskler, som inte ens borde synas vid det här laget och istället för att glädjas åt dem blev jag arg och kände mig spinkig.

Mycket taggad tog jag mig till gymmet tidig onsdagsmorgon och började med marklyft. En övning jag inte kört på väldigt länge, som jag i för ett år sedan lyckades lyfta 3 siffrigt. Denna morgon var det helt plötsligt riktigt tungt med 80kg och självförtroendet fick sig en törn. Resten av passet gick desto bättre, men inom mig hade en liten djävul redan planterats och elaka ord var inget han snålade med.

Torsdagmorgon sa min planering bröst och vader. Jag vaknade och var nästan nervös. Mycket för att bröstpasset veckan innan inte alls känts bra och jag verkligen inte ville göra mig själv så besviken igen. Så jag peppade mig själv med all kraft jag fann och for iväg. 1km på löpbandet i det snabbaste tempo jag kom upp i, benen som vingliga spaghetti och huvudet taggat som aldrig förr la jag mig i bänken för ett par uppvärmningsset. Redan på 40kg kände jag att allt var med mig. Det var min dag. Tekniken satt, styrkan fanns där, fokuset var rätt.

Höjde till 50kg och gjorde 12 reps, 60kg och gjorde först 7, 6, 8. Först då kom min passare (som det inte spelar nån roll hur tidigt man bestämmer tid med för han kan inte passa den ändå :-P) och jag vågade höja till 65kg. 3reps själv och två med hjälp. Kändes bra för att komma då det gjorde. Sänkte till 50kg igen och bara matade. Först 13 själv, 2 med hjälp. Och i nästa set, som var det sista, alla 15 själv och en extra med lite hjälp. Nöjd, men samtidigt lite sur på mig själv. När det finns mer, varför gömmer jag det så länge i början? Just i bänk vet jag att jag gör det om jag är ensam. Jag måste ha nån där som jag vet fångar stången när det tar stopp. Men i allt annat måste jag skärpa mig, ge det jag har på en gång.

Igår, fredag, var det armarnas tur. Ofta supersetar jag biceps och triceps. Mycket för att vi gjorde så då. Men inte igår. Då började jag med biceps, och när dem var klara körde jag triceps. Först aningen skeptisk, eftersom jag tyckte mig vara trött, men så påminde jag mig själv om den gången jag kört axlar med Mr S, enligt mig själv var slut men han kom med den djävulska idén att jag även skulle köra biceps och triceps. Och det hela gick hur bra som helst. Och likaså gjorde det igår. Armarna kändes bra, riktigt bra. Jag ville springa in till omklädningsrummet, dra av tröjan och glo lite, men med insikten om att det säkerligen hade gjort mig mer besviken än överväldigad så lät jag bli och nöjde mig med känslan.. ;)

.

Idag är det lördag och jag hade planerat ett benpass. Mina vänner hade dock andra planer åt mig och eftersom jag tror att faktiskt nästan mer behöver en riktigt rolig kväll i deras sällskap än ett benpass så gick jag helt enkelt med på det. Jobbat  sen imorse och sedan tog jag mig en joggingtur. Ja, den kan inte kallas löprunda, jag bara måbra-joggade litegrann. Typ sådär som en pensionär som är ute och tittar på blommorna. Lugnt och stillsamt, mest för cirkulationens skull.

.

Imorgon, söndag blir det heller ingen träning. Eftersom vi ska ut ikväll och jag mycket smart har fått till det så bra att jag i princip kommer att gå från krogen direkt till jobbet så förstår ju vem som helst att när jag slutat imorgon kommer jag bara gå hem och dö litegrann. MEN, efter det kommer det en ny träningsdag och för nästa vecka ska jag slänga om lite i mitt upplägg, kommer bli kalasbra har jag en känsla av. :)

.

Hoppas det går bra för er, och gör det det inte, så gör nåt åt saken. Bjud omvärlden på ditt leende och nån på lite kärlek, sånt smittar ofta av sig. Vi hörs, tjing ;)

.