.

,..är det inte annat än bra för mig, att reagera på hela tillvaron som igår. Falla, om än så bara litegrann. Jag reser mig, och jag gör det alltid starkare. 

.

Det är först när någon som verkligen bryr sig om svaret frågar hur man mår, som man faktiskt känner efter. Tillåter sig att känna efter, eller också tvingas att göra det. Förmodligen var det det som hände. 

.

Klart det inte är roligt, när jag inte kan göra det jag vill. Det jag älskar och det som i princip hela min tillvaro kretsat runt under väldigt lång tid. Träna. På det sätt jag vill. Plötsligt kändes liksom även allt omkring hopplöst. Jag hade inte ens lust att äta, för varför skulle jag äta, när jag inte behövde energi till min träning? Den ena tanken avlöste den andra, och väldigt snabbt fanns ingen mening med någonting överhuvudtaget.

.

Men idag är en ny dag. En ny dag, som ingen har trampat på. Och självömkan är inte min grej, så jag hade inget annat val än att skärpa mig. 

.

Istället bestämde jag mig för att ta tag i saker, i såna saker som jag helst skjuter upp, för all framtid. Jag skrev en lång lista, med alla samtal jag skulle ringa, och sedan ringde jag dem, ett efter ett. Var det upptaget ringde jag nästa på tur, för att därefter tvinga mig att försöka på det tidigare igen. Inte som annars, snabbt lägga på luren med en känsla att "Ooj så synd, nu kunde jag inte komma fram" och skjuta upp det ytterligare en evighet. Jag ringde tills vartenda nummer var struket. Det gick av bara farten, när jag väl satt igång.

.

Det hela resulterade i en kalender full av bokade tider och möten av alla dess slag, som jag nu måste ta mig till. Det känns bra. Nu kan jag inte lägga mig ner och dö, eftersom någon väntar på mig. Och jag är inte den som missar eller ställer in en avtalad tid.

.

För övrigt hade vi jättemysigt igår. En cykeltur fram och tillbaka till lambohov för middag alá Mami <3

.

 

.

  

.