En aningen olycklig själ,..

.
,..bor inom mig just nu.
.
Jag säger bara en aning, för som oftast, så finner jag mig inte riktigt ha rätten att gnälls eller klaga. Jag har egentligen så mycket att glädjas över, att jag kan finna det mesta som en bagatell. Ett förhållningssätt till tillvaron som både underlättar och försvårar. Många gånger räddar det mig från att ödsla onödig energi på negativa saker, men det gör också att jag aldrig riktigt får rätten att vara ledsen.
.
Hur som helst, så tränade jag bröst igår. På Campushallen, i trevligt sällskap av supercoola snubbar. Och allt var kanon, tills jag på något vänster lyckades göra illa min axel i snedlutad bänk i smith. Jag hade inte ens tunga vikter, men förmodligen en felaktig vinkel. Hejdå axeln. Hela natten har den värkt och jag har knappt kunnat lyfta armen.
.
Imorse entrade jag gymmet strax efter 7. Körde ett pass tjocklek rygg och det gjorde ont, men bättre än jag vågade hoppas på. Så, det gör förbannat ont men, det kunde varit värre. Min första plan var att bryta ihop en stund i smyg i något hörn, för att sedan plocka samman mig igen och köra på, sådär som jag brukar. Men jag låter bli och flyr stan en sväng istället. Tar semester. Läker på vägen, på plats eller på vägen tilllbaka.
.
.
Optimism är inte att göra sig blind för problem, utan att
alltid tro att det finns en lösning
.
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0