. 

,..och tokmotiverad, känner jag mig nu. I två dagar har jag haft långa träningsdiskussioner med en person jag haft på besök, som har en annan syn på träning och annan kunskap än den jag har. Mycket lärorikt, och som sagt, både inspirerande och motiverande. Jag vill gärna lära mig nya saker. Vill gärna lyssna till folks åsikter som skiljer sig från mina egna. Sedan köper jag inte allt, men väljer ut vad jag tycker låter rimligt för just mig att testa i praktiken. 

.

Idag skulle jag träna ben och efter information från en studie, som gick ut på att strypa blod- och syretillförseln till en muskel som skulle tränas för att sedan låta den utföra arbete på 10% av 1 RPM, fick jag nya tankar. Muskeln, som i denna studie var quadriceps, svarade på samma sätt på denna "lätta" träning som på tung, på grund av syrebristen. Dock otroligt mycket skonsammare mot fästen och senor. En ganska intressant forskning, även om det inte är möjligt att utföra på samma sätt för en vanlig Svensson.

.

Så diskuterade vi även variation i träningen och hur viktigt det är. Inte bara för kroppen, utan även för psyket. Och i mitt fall, då jag är en person som kan bli så otroligt missnöjd och besviken på mig själv om jag inte presterar det jag vill eller tycker jag "borde", att det kan vara ännu viktigare att anpassa passet efter dagsformen. En dag då jag känner mig taggad att köra riktigt tungt, då gör jag det. Men en dag som inte känns som någon "tungdag", så är det bättre att jag gör ett annat pass, som jag känner mig nöjd med när jag lämnar gymet, än att jag gör ett "dåligt" tungt pass och går hem med en känsla av besvikelse.

.

Idag hade jag ingen "tungdag". Däremot hade jag en pressamittpsyketillmax-dag. Så jag hittade på ett nytt upplägg och sedan bara körde jag. Fokus blev framsida ben, eftersom jag tänkt mig ett benpass till denna vecka, där fokus ska bli baksida. Tre övningar direkt efter varandra, 20 reps på varje, sedan direkt snabb löpning i lutning, 400m. I en närmare beskrivning:

.

Redan efter första varvet slog pulsen riktigt fort och svetten rann. Jag vilade ingen lång stund, för jag ville bli trött, ordentligt trött. Så efter andra varvet tänkte jag att det fick räcka med tre varv, men mitt jävlar anamma lät mig inte ge upp förrän jag gjort de fem varv jag bestämt mig för från början.

.

Svetten flodade, och mitt huvud snurrade. Min förmåga att räkna försvann och jag tyckte jag vinglade omkring som en onykter när jag tog mig från ena övningen till nästa. Sista löpningen trodde jag att benen skulle vika sig under mig. Men icke. Jag körde klart, jag dog inte och jag lever än. Och det var så in i helvete roligt!

.

Därefter körde jag ett par övningar för mage och bålstabilitet. Ytterligare något jag vill slå en slag för.

.

Så, mitt benpass idag gav mig inga nya pbn, inget max i benpressen eller benspark till fail. Men det gav mig på kort sikt ett förbättrat flås, på lång sikt bättre förutsättningar för att köra tungt vid ett nästkommande tillfälle. Men framförallt, och för min del viktigast av allt, ett stort lyckorus <3

.