.

,..som talar bättre i bilder än i ord.

.

.

  

.

.

  

.

  

.

  

.

.

  

.

.

  

.

  

.

.

  

.

  

.

  

.

.

  

.

  

.

.

Nu är jag tillbaka hemma och det känns lite sådär. Jag vet egentligen varför, men jag kan inte riktigt sätta ord på det. Eller så vill jag det bara inte. Men det är okej, det kommer att bli bra.

.

Mest tråkigt är det egentligen att skadan jag drog på mig i söndags inte ger med sig. Jag har sedan dess tränat framben och bakben och underben och ännu mer ben. Visserligen behöver jag ett par ben, så det är ju inte fy skam, men det är inte roligt att ha ont och jag har skitont. Men, det är väl okej det med, det kommer att bli bra. Det måste bli bra. 

.

I min väntan får jag helt enkelt underhålla mig med det jag kan, och imorgon ska jag tydligen springa backintervaller. En total tokstolle frågade mig om jag inte skulle med, och samtidigt som huvudet sa "haha, hell noo" så sa munnen (eller i detta fall skrev fingrarna) "ja, men visst". Jag har ingen aning om hur det gick till, och jag har lurat på en utväg, men jag kommer inte på någon, så nu har jag inget annat val än att springa ifrån honom, så att han aldrig vill ha mig som sällskap igen. Wish me good luck, I´ll need it. 

.