,..däremot kanske jag inte vill. Man får inte alltid som man vill.

Idag är jag gravidtjock. Min mage vill ta livet av mig. Jag klandrar den inte.

Jag klev upp klockan 6 imorse, efter 5,5 timme i sängen. Kaffet smakade gott, frukosten smakade skit. Sen har jag promenerat, snabbt. Ensam. Min promenadkompis jobbar. Varför måste ni jobba när jag vill ni ska vara hemma? Jag har tagit det där med jobb i ett långsamt ökande tempo, jobbat när jag känt att jag velat jobba, låtit bli när jag känt för det. Jag såg ingen anledning att tjäna mer pengar än jag faktiskt behöver. Det gör jag nu. Jag ska nog jobba lite mer, stoppa in alla slantar i madrassen, och sen när dem blivit tillräckligt många, så ska jag använda dem. Till något som jag vill.

På spisen står fyra portioner ris och sex portioner kyckling färdigt. Jag funderar på att sälja dem till högstbjudande, eller också mata fåglarna vid ån med det. Jag vill inte ha det. Har ingen lust. Jag kommer dock att äta det ändå.

Jag har funderat på det där med benen också. Om att stå på mina egna. Det kan bli vingligt, ostadigt, men klart det funkar. Allt funkar. Det blir inte som jag önskade, men det blir det ju inte ändå. Mina ben fungerar dessutom bra till mycket, de kan springa ganska fort, gå väldigt långt och stundvis är dem rätt starka. Så varför skulle dem inte fungera att stå på? I en relation bör man kunna både ge och ta, och här verkar jag inte kunna ge alltför mycket, ens när jag försöker. Jag förstår inte och jag kan inte sätta mig in i det.

Jag har många idéer idag, jag vet inte var de kommer ifrån. Jag vill ha mycket, en del som jag inte kan få, en del jag absolut kan få, och en del som jag kan köpa för pengar. Där blev dem viktiga igen, de jäkla pengarna.. Det svåra är bara att bestämma mig, för var jag ska börja. Förslagsvis i en ände. Det blir nog bra.

Kompis, det är okej.