.

,..att man får vara som man är, när man inte blev som man var tänkt

Är det så? 

.

Min filosofi heter snarare gör om, gör rätt. 

.

Jag har haft (läs har) en period med funderingar. Min tanka var att när jag blev stor skulle jag bli större. Jag blir kanske aldrig stor. Eller också blir jag det. Vem bestämmer vad som är stort? Jag tar kanske en annan väg, kanske inte. Just nu vill inte kroppen. Inte magen. Inte sinnet heller. Psyket. Ingenting. Jag ska inte träna idag. Och inte imorgon heller. Jag ska göra något annat. Tänka efter. Värdera det jag har för att se hur mycket jag saknar det, eller inte saknar det. Se på mig själv ur ett annat perspektiv. Känna efter vad jag vill.

.

Jag har varit här förut, då har jag löst det på ett annat sätt. Jag har packat min väska och dragit. Skapat kaos genom att bryta alla mina rutiner, fly från min struktur, för att se att jag överlever, stärka mig själv. Jag planerar att vara kvar nu, och det ger mig ännu större anledning att skapa en vardag som jag är tillfreds med, en längre period än ett par veckor eller ett par månader. Skapa mitt eget kaos, på hemmaplan. Reda ut det själv, och se att det går. 

.

Det verkar kanske rörigt och det är det, men bara till en viss del. Jag mår inte dåligt, jag mår faktiskt ganska bra. Framförallt tror jag på att våra motgångar stärker oss, även om dem lämnar ärr i själen. Precis som den säger, min förevigade påminnelse.

.