,..var nog en djävul som snickrat ihop. Eller också glömde jag armarna hemma. Det hela är egentligen enkelt, men det var förbannat tungt. Börjar med biceps, supersetar två övningar, sedan tre. Totalt 4 set av varje superset (kan man säga så? Nåväl, jag vet vad jag menar, så bara fatta ni med) Jag körde alla set på biceps, men jag fuskade med repetitionerna. Vad tusan annat ska jag göra när jag inte får upp vikterna? Sänka vikten, tänker någon, men nej, det ingår inte i planen. Klarar man det första setet ska vikterna bestå, och att bli trött är ju hela poängen, det är bara så djävulskt hela upplägget.

.

Sen triceps och där höll det på att ta stopp efter två superset. Jag ville på riktigt inte mer, det var ingen skön jagmåsteskrattafördetgörsåont-känsla, utan jag trodde snarare jag skulle ge nån en smäll på käften. Jag blev riktigt pissarg. Körde klart första fyra, sen sket jag i de resterande tre övningarna och körde dips istället. 10 på 10 kg, 2x8 på 15. Så sa jag till min vän att 10 och 15 känns lika tunga, varav han kom med den briljanta idén att jag lika gärna kunde ta 20. Häng dig, var min första tanke, men varför inte, tänkte jag sen. Låt det bära eller brista, på med den blå :)

.

Nu ligger lunchen i magen, jag ska hoppa in i duschen och sen börja ordna kalas här. Tack alla fina ni som skickat Gratulations hälsningar, jag blir så glad :-D Och ja just det, Välkomna förresten, alla som vill! Här står dörren öppen!

.